Cancan

Idag var vi och kollade på Greger (jag kallade honom Silver i ett tidigare inlägg eftersom jag trodde han kallades det av ägaren). En helt otroligt charmig och mysig häst, väldigt social. Söt som socker och alldeles lagom stor och han hade fin extriör (vi gissar på att pappan hade arabblod i sig i alla fall till viss del). Kruxet är den att han inte är inriden, endast insutten. Visserligen hade det gått bra de få gånger hon suttit på honom men ändå.
   Detta faktum gör att vi/jag tvivlar (mamma har lagt över hela beslutet på mig så det är jag som ska välja)eftersom vi trodde att han var mer riden.

   Det skulle vara så himla kul att få forma hästen själv och att utbilda den men det tar mycket tid och kräver MYCKET arbete.  Det är jag mycket väl medveten om. Det kan gå jättebra allting eller så kan det gå käpprätt åt helvete. Eller så går det upp och ner som det brukar göra i livet. Jag har ridit och hållt på med hästar i hela mitt liv. Jag växte praktiskt taget upp i stallet så jag måste faktiskt säga att jag har stora chanser att lyckas väl med Greger pojken. Det får ta den tid det tar helt enkelt och tid är faktiskt något jag har ganska gott om just nu.

   Ska tänka lite till (och diskutera flitigt med Frida ikväll när jag åker hem till henne...:) men måste bestämma mig senast måndag. Men måste erkänna att det nog lutar till att boxen vi har blir bebodd inom en snar framtid.. men vi får se. Allt kan ju ändra sig.