Allra käraste syster

Jonna skriver på sina memoarer som svenskauppgift i skolan. Hon bad mig att skriva om henne och det har jag gjort nu, fick besinna mig och korta ner texten avsevärt. Annars kunde jag lugnt skrivit mer än vad hon själv skulle kunna få ihop med alla sina egna texter om sitt liv. Det hade kanske inte varit så populärt...

Jonna Eleonora Gustafsson, min lillasyster, min vän och min egna (mycket) enerverande klädtjuv.


Du är min syster på både gott och ont. Mest gott kan jag väl erkänna och det där onda är inte så farligt som det låter. Fast du ska veta att det är ganska irriterande när mina kläder helt plötsligt hamnar hos dig, när mina schampooflaskor försvinner spårlöst (för att senare hittas i din träningsväska till handbollen) och när du är sådär sjuhelvetesjävla envis som bara du kan vara.


Även om jag vet att jag är likadan (känner jag dig rätt så kommer du påpeka det innan du ens läst så långt som till den här meningen, men nu sa jag det först faktiskt).


De gånger du hävdar att du verkligen inte har gjort dittan eller dattan och att du visst hjälper till (mest av alla) där hemma i Lyckhem. Även de sakerna gör att jag tycker så mycket om dig även om jag är färdig och krevera ibland när du ligger som en padda i soffan (eller en väldigt söt groda i alla fall).


För dina ögon har alltid en glimt i sig. Antingen är du full i fan, sprudlande glad, tokroligt skämtsam. Eller så fattar du ingenting om till exempel förbränning av ved eller vad ordet intellektuell betyder.


När du är på det där humöret att du inte kan hålla tyst utan sitter och pratar om en massa tankar och incidenter varje gång det är något intressant på TV:n. Du babblar och bubblar på samtidigt som jag sitter och försöker koncentrera mig på att ignorera dig. Det går inte. Inte alls. För varje gång lockar du mig till fniss, som leder till skratt och som slutar i asgarv. Du vet ju själv hur det brukar sluta när vi är på bio, även om filmen är hur överallvarlig som helst. Och jag älskar dig för att du är så fantastiskt rolig.


När vi var små var det mest du och Patrik som hängde ihop. Jag var såpass mycket äldre att jag hamnade utanför era pakter. I era ögon var jag nog mest jobbig och tråkig som bara ville ha ordning på allt (och er) hela tiden. Men du vet, det är defenitivt inte lättare att vara störst än att vara minst. Faktiskt. Fast jag vet att jag alltid har haft den sötaste lillasystern med de klockrenaste kommentarerna.


"- Jag är faktiskt så liten och du är så stor!"


Svar på tal har du alltid. Jag kan inte förstå hur du kan vända och vrida på saker tills de kommer till din fördel. Du ger dig aldrig och (det är inget dumt menat med detta) skyr inga medel för att få det du vill ha. Jag håller med våra kära föräldrar om att du borde bli advokat. Nackdelen är väl att du är smart som bara den men för bekväm för att göra någonting av det. Fast det ordnar sig nog någon gång, jag vet att du är så stark att du kan om du vill. Glöm inte bort det bara för det är inte bra att vänta för länge. Väntar man för länge kan det ibland vara försent.


Du är en vacker, begåvad, fantastisk, rolig, strålande, glittrande, envis, personlig, underbar individ och syster. Jag älskar dig så mycket att du inte kan ana. Du är bäst.


 

/Sarah Siv Melly Gustafsson

(din storasyster vare sig du vill eller inte)




Vadstena 2008-01-25


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback