Cancan

Min vän Anna är 23 år. Ibland vänder hon på bokstäverna och säger att hon är "trea tvåa".
   Jag är 19 men mycket äldre än henne ändå.

Min vän Anna längtar efter att få gifta sig med sin pojkvän Richard men så kommer det aldrig att bli. Hon vill köpa tidningar där det finns bilder på folk som gifter sig där hon sedan kan leta bilder på den klänning hon ska ha och vilka ringar de ska bära. Hon pratar om sina vänner som ska vara brudtärnor och ha rosa klänningar. Och jag är också välkommen. Jag är välkommen, min mamma är välkommen, min pappa får också komma och det viktigaste är vad vi kommer att säga när hon är så fin i sin brudklänning.
   Det gör mig ledsen att höra för hon kommer aldrig att vara med om det och hon förstår det inte själv. Hon ska gifta sig när hon blir vuxen "för det måste man vara först" säger hon och hytter med fingret åt mig. Anna kommer aldrig att själv känna sig vuxen.

   Hon berättar för mig när vi går på stan och kollar i affärer att hon ska handla kläder där borta "för där köper man barnkläder". "Tror du att mitt barn blir glad om jag köper den blå mössan åt honom?"
   Min vän Anna älskar barn och hennes ögon tindrar och hon ler och skrattar konstant när vi möter en mamma med sitt barn eller går förbi en barnvagn.
   "Vilken söt unge", säger hon och jag ler tillbaka.
Jag lovar mig själv att jag ska "låna ut" mitt barn till henne ibland när jag bildar familj. För hon kommer aldrig att få några.

   Min vän Anna håller reda på allas födelsedagar och namnsdagar. Hon bekymmrar sig flera månader i förväg för vad hon ska köpa i födelsedagspresent för att alla ska bli glada. Hon ringer mig och påminner om att min lillasyster har namnsdag i morgon och att jag själv har namnsdag nästa månad. "Nu får du inte glömma att gratta henne i morgon", säger hon innan vi lägger på.

Min vän Anna är 23 år, eller ibland "trea tvåa" men nästa år fyller hon "två fyra" eller "fyra tvåa". Det beror lite på vilken dag det är. Men i sig själv är hon kanske sju eller åtta, nio år. Hon älskar sina barbiedockar och sin prinsesstidning hon får en gång varannan vecka. Hon älskar filmerna om Den lilla sjöjungfrun och hon tittar jämt på Bolibompa.

Min vän Anna kommer alltid att vara min vän Anna. För hur många år det än skiljer på oss så är hon fortfarande en underbar, rolig och otroligt snäll människa. Jag är glad att jag fått lära känna henne och jag hoppas att det dröjer många år innan vi inte längre känner varandra. Jag önskar bara att andra människor kunde acceptera de individer i vårt samhälle som har ett handikapp. För hur det än är så är de just människor och lika värdefulla som alla andra. Min vän Anna är en av de där underbara människorna på vår jord. Och hon är verkligen min vän.

/S.Gustafsson 2006

---

Update för dom som inte förstår varför jag är 19. Jag skrev texten 2006 (står precis nedanför inlägget). Det är två år sedan. 19+2=21. Allt förstått? =)