Cancan

Jag har köpt nya blommor till köket. Gula, somriga, jättefina. Frågan är ju hur länge de här får leva. Det är inte det att jag inte tycker om blommor, problemet är att jag bara kommer ihåg att vattna dom ibland. Eller ja, sällan faktiskt.

När jag väl kommer ihåg det dränker jag de stackars växterna istället så de dör av den orsaken. Ta i beaktande då att jag har tre levande krukväxter i mina fyra fönster, den andra två är av plast. Fin plast faktiskt och det syns inte att de inte lever på riktigt.

Jag har inte ärvt farfars gröna fingrar, han som har blommor i hela trädgården och delar med sig av alla små plantor till resten av släkten. Jag tror att det är hans omsorg för det som är levande som gör att fruktträden dignar av frukt i överflöd så att de mest utsatta grenarna måste stöttas upp av kedjor, rep och störar.

Tvättstugan nu, plocka och städa lite här inne i mitt bo. Vid ett kommer mamma, bror och syster med pojkvän och äter mat. Blev nämligen en hel del över igår och jag kommer aldrig kunna äta upp allt själv. Bättre att det äts upp än förfars.

Jag tror att vi måste lära oss att räkna ut hur mycket mat som behöver göras när man är tre personer som ska äta. Ja, räckte gjorde det ju och Jonna trollade ihop och igång min matberedare som för första gången såg dagsljus igår. Lite cred till mig som lyckades lista ut hur man satte på locket samt hur man tog av själva bunken för att hälla upp parmesandressingen i en skål.

Gott var det och Sorority Boys plus choklad till efterätt var inte fel. Onsdagslyx liksom.