Cancan

Filmen var oedigt bra på ren östgötska. Blev livrädd en gång (jag skvatträdd?) men jag gladde ju mina kära vänner åtminstone och jag kunde inte låta bli att skratta själv. Typiskt mig.

Ja förresten, "Freedom Writers" hette den. Vi måste ju inspireras lite så nu ska vi gå ut och bli världens bästa lärare precis som Hillary Swank. Ja ni vet vet hur det brukar kännas efter ett hårt träningpass (eller ännu hellre; ett program om folk som förändrar sitt liv från soffpotatisar till superslimmade träningsnördar) och det är så vi känner nu.

Så får vi se hur det blir med den saken men saken är klar och det är att vi kommer bli sjuhelsikes bra lärare åtminstone om vi nu inte blir världens bästa.

För det är såhär: Jag har fantastiska vänner och en underbar familj men det är sånt jag inte har valt själv, jag är bara lyckligt lottad. Just där handlar det inte om val utan bara om hur jag är som människa, ödet, tur och fina människor.

Men det här, att välja att flytta (även om det inte är så långt för en del människor) hit och börja läsa till lärare så att jag i framtiden kan vara behörig och jobba med barn och verkligen göra det jag brinner för är inte tur. Det är ett val jag har gjort och det är (näst efter att ha köpt Greger) det bästa val jag någonsin har gjort. Även om det skulle skita sig totalt med utbildningen, att jag kör på tentorna och failar alla uppgifter så har jag ändå gjort något som är så bra för mig själv att det nästan är galet.

Jag gillar det skarpt.