Ja, jobbet är mitt liv

Dom står där med en lätt förvirrad uppsyn ristad i ansiktet. Hejar och suckar tacksamt när en annan, lika förvirrad, individ kliver in genom dörren och möts av trummande fötter och en skur av teckningar som bryskt trycks upp under näsan och "Titta pappa vad fint jag har målat".

  

   Pappor som hämtar sina barn på fritids.


De småpratar med någon annan förälder och sneglar lite försynt på väskor, överdragsbyxor och diverse gympapåsar som plockas med. Jämför med sin egen redan fulla famn och inser att den inte är lika stor som den andras.* Bäst att plocka med lite till trots barnets protester om att mamma har sagt att regnkläderna faktiskt ska hänga kvar på kroken.

   Efter att ha hört sig för med personalen om det är något viktigt som ska kommas ihåg till dagen efter ("baraskridskornaochsimklädernaochenlappmedtidernaförfritidsnästamånad-

Ochenfruktellertvåtillmellanmåletockså") så stapplar de ut genom dörren medan barnet glatt studsar framför och babblar om allt som hänt under dagen. Eller så släpar de fötterna efter sig med underläppen buttert utstickande och tårar i ögonen eftersom "jag faktiskt bara skulle leka klart innan vi åkte".


Det är konstigt men jag måste faktiskt säga som så att när mammorna hämtar barnen tenderar det att gå mycket smidigare på något sätt. För det mesta i alla fall fast det finns ju undantag även där. Mor och farföräldrar fungerar allra bäst faktiskt.


(* Besatta av storleken månne?)

Kommentarer
Postat av: Eric

Bra skrivet =)

2009-02-09 @ 00:31:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback