Killing me softly

Seriöst, min vänstra fot dödar mig.

   Molande värk när jag sitter, aj-som-fan-värk när jag går och så vaknar jag på nätterna med någon sorts krampande, pulserande värk som gör att jag måste kämpa mot lusten att skrika högt. Fast det kan ju också bero på att jag är trött och att när någonting gör ont när man halvsover så multipliceras smärtan med tio ungefär.

Min bror tycker att jag ska gå till vårdcentralen men det har jag ingen lust med. Man blir bara skickad till en sjukgymnast som inte hjälpt mig ett dugg förut. Ta det här med min nacke till exempel. Gick hos sjukgymnast ett antal gånger och det hjälpte ingenting. Var hos kiropraktorn och smärtan i nacken minskades avsevärt. Behöver visserligen gå dit ungefär var fjärde-femte månad för att vara fit for fight all the time men det tar jag gärna eftersom jag mår så himla mycket bättre.

Ja foten i alla fall. Har haft det här förut och det uppkommer jämt när jag hoppat in och jobbat på LA under några veckor. Antar att det beror på att man går långsamt, inte har rätt skor och att golvet är rätt så stumt. Det går över men det gör ont och det som inte dödar det härdar. Värktabletter tar jag inte.

Får väl leka kryckmongo ett tag om det inte går över så snabbt. Det har jag gjort förut.


  Mina fötter vill låta sanden rinna mellan tårna istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback