Cancan

Det kryper i min kropp och mitt hjärta skenar. Ångesten river och får mig att oroa mig för allt som jag inte alls behöver oroa mig för. Jag är så trött på mig själv.

Jag önskar att jag kunde njuta av den här veckan som jag är ledig. Bara ta det lugnt, ut och rida en sväng och sen sitta här hemma och ta njuta av att vara ledig. Läsa en bok, se på teve mitt på dagen och sitta framför datorn utan att göra många knop alls.

   Istället lever jag ständigt med en oro i kroppen. Jag borde ut och gå en tvåtimmarspromenad. Röra på fläsket. Jag borde kanske ut och springa istället? Jag borde städa, jag borde åka och hälsa på alla jag aldrig hinner hälsa på annars eftersom jag jobbar mest hela tiden. Jag borde verkligen inte slösa bort en hel dag på att göra ingenting och ändå förmår jag inte röra mig ur fläcken.

Gick upp kvart över sex i morse för att åka till stallet och skjutsa mamma till tåget. Efter bilturen åkte jag till stallet och red en runda och när jag kom hem från stallet satte jag mig här i soffan för att försöka ta det lugnt och stressa ner för en gång skull.

Jag vill bara slappna av. Är det för mycket begärt? För jag vill inte ha det såhär resten av mitt liv.