Macken by night

Ett tag såg det ganska kört ut faktiskt. Himlen bestämde sig för att öppna sig och regnet vräkte ner i rena skyfallet under en ganska lång stund. Lättade sen och vi kunde faktiskt både grilla och äta maten ute på altanen (att det sen var lite väl mycket mat så att det såg ut som om vi försökte äta upp oss inför vinterhalvåret likt ett gäng björnar är en annan sak).

Lugn men trevlig kväll i goda vänners sällskap, det är så sista lediga lördagen innan jobbslitet tar vid igen ska se ut tycker jag.

Spättan, Snäckan, Ralle, Rappe, Tösen, Brillan, Bullen och Dolly intog placet runt tiotiden och Babblandet satte igång på allvar. Spelet alltså. Jag tycker det är fruktansvärt roligt men det är nog mest för att:

a) Jag är rapp i käften.
b) Jag är barnsligt förtjust i spel jag faktiskt är ganska bra på.
c) Jag har jobbat på skola i två år och har lärt mig att veta vad som förklaras innan personen i fråga ens har förklarat färdigt. Även när det är riktigt rörigt.

Det enda negativa med spelet (som också är positivt) är att man skrattar hejdlöst mycket och i och med det ger min nacke upp. Ibland känns det nästan som om det skulle vara skönt att hugga av nacken, placera huvudet direkt på axlarna och förlora ytterligare en bit på min längd (då kan jag nog i och för sig få ett hem anpassat efter mig i framtiden..just nu är jag faktiskt för lång för det) bara för att slippa att få ont varje gång jag skrattar lite för mycket.

Tack för en fin kväll gott folk, tyvärr saknades Adam men han var upptagen därborta på andra sidan gärdena. Vi vinkade till honom i alla fall. Han såg oss säkert genom skogen.

"Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det."

Förresten. Om någon (Micke) tycker att ni ska prova mjölkchoklad med räkost så gör inte det. Vad han än hävdar så är det inte gott. Ska tydligen vara skinkost istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback