Cancan

Jag tror inte att jag kommer kunna gå i morgon. Känner redan nu hur ont det kommer att göra i mina lär, hur stela mina axlar kommer vara och frågan är om jag överhuvudtaget kommer kunna lyfta armarna över huvudet för att tvätta håret.

Har hjälpt Jimmy att flytta idag och det kändes. Han bodde på tredje våningen och skulle flytta till ett nytt område till en lägenhet på fjärde. Turligt nog var det med hiss så det enda man behövde göra där var att kånka grejjerna från lastbilen och packa in i hissen för att sen trycka på knappen så den for upp. Och själv ta trapporna upp då jag inte har tålamod nog att bara vänta på att den ska tömmas av de andra som hjälpte till.

FRÅN den gamla lägenheten däremot var det jobbigare. Tur att man bara behövde bära allt neråt då i alla fall för där finns ingen hiss nämligen.

Kan lova att det finns en hel del att bära när familjen består av en vuxen person och två barn som bott i lägenheten ett x-antal år. Man samlar på sig en hel del.

När det var som jobbigast darrade benen av ansträngning och jag var typ sjöblöt av svett. Mysigt, verkligen mysigt. Tur att det var likadant för alla och att jag ändå var den som orkade mest... Aningens bättre kondis än alla macho-grabbar som var med. mohahaha.

Som sagt, jag inväntar smärtan och välkomnar den som min vän. Jag har ju gjort ett fyrdubbelt träningspass för sjutton!