Cancan

Idag har jag tagit ett steg upp på min karriärsstege (jovisst) och vikarierat på Petrus Magni, högstadieskolan här i stan. De ringde klockan sju i morse (då var jag mer än halvvägs till stallet på cykeln) så det var bara att vända och cykla i ilfart hem igen. Slog nytt rekord i att duscha, klä mig och slänga på lite make-up. Drygt 12 minuter. Yesyes.

Väl framme i de välbekanta korridorerna som jag själv lämnade för sex (!) år sedan kände jag mig en aning nervös måste jag erkänna. Är liksom van vid att undervisa ettor och tvåor ungefär. Dessutom hittade jag inte stencilen som jag skulle använda mig av utan ryckte tag i närmsta pappersbunt som innehöll ett par frågor om kolhydrater. Erkänner att första lektionen blev lite hipp som happ då jag inte hann kopiera sagda papper utan fick låta eleverna skicka dem i mellan sig istället.

Många klasser försöker köra med de vikarier som hoppar in och är förvirrade till tusen och klasserna jag hade de två första lektionerna var inga undantag. "Fan, vi går nu det är ju inte långt kvar av lektionen", "Måste vi jobba med det här, det behöver vi inte göra" osv. Glöm det. Inte med mig bakom katedern. Trots att jag är liten kan jag skrämma dom som är typ två huvuden längre än mig.  De satte sig ner snabbt igen när jag spände ögonen i dem och sa att då skriver jag upp er på skolk, bara så ni vet. Ha! (*elakt skratt inne i huvudet*)

Det är inte lätt att vara vikarie när man inte vet vad man ska göra egentligen.

Fick även i uppdrag att hålla i sex- och samlevnadslektionerna och det var ju.. ehh.. intressant. Eller hur man säger. Försök till exempel att förklara vad livmodersinlägg och barriärhinder/medel är för något slags preventivmedel när du själv inte har en aning. Helt ärligt. Har aldrig hört talas om det förut.

Fast eleverna jobbade på bra i alla fall. Antar att intresset hölls högt eller något. Vissa lektioner är de nog mer mottagliga än andra. Kul var det i alla fall och jag kan defenitivt tänka mig att hoppa in på PM igen men med kanske lite längre förberedelsetid än drygt en timme. Fast, mina barn på St:per är ju bäst såklart.