Cocaine

Folk uppfattar mig som en ganska trevlig och "rar" människa tror jag. En sådan där person som inte gör så mycket väsen av sig men som inte är socialt handikappad utan faktiskt kan konversera med både kända och okända personer.

Jag är ganska falsk. Jag tycker faktiskt inte om alla människor men jag låtsas som om jag gör det för då slipper man en massa tjaffs. Förvisso undviker jag att umgås med personer som jag inte gillar men ibland kommer man inte undan. Jag ler och är glad ändå och pratar hövligt.

Är jag full i fan och känner att jag skiter i det mesta så kan jag uppfattas som bitsk (bitchig?). Pikar och säger lite elaka saker till människor men alltid med glimten i ögat som säger att jag skämtar.

För det mesta gör jag det men ibland inte. Man kan aldrig riktigt veta.

Ikväll blir det fest och det ska bli kul (ingen ironi) och jag ser fram emot det. Får hoppas att folk är på min linje att fortsätta ut en sväng för annars blir jag nog på dåligt humör. Det är då jag ringer/smsar folk för att leka terrorist. Tvinga ut folk ur sina bon för att umgås med mig.

Sa jag att jag är ganska självisk också?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback