Bland skärvor och krossat glas
Skjutsade runt lite på min kära mor idag efter jobbet, innan stallet och ja sådär. Hamnade hemma i Lyckhem och tog en fika (kunde tillochmed sitta still utan att fara upp och ner som en duracellkanin utan chans till rast och ro) bestående av... kaffe. Pappa hade tydligen ätit upp glassen som det ryktades om först.
Vi kom i alla fall fram till att det är konstigt hur tre syskon (jag, Patrik och Jonna vill säga) kan vara så olika och samtidigt lika. På vilka olika sätt vi är lika och olika är oväsentligt, summan av kardemumman är att jag är den som (alla tror) är mest ordningsam, seriös, ordentlig, snäll och försiktig.
Ja, tråkig kan man väl säga också. Dessutom mest klumpig för de dumma saker jag har gjort under min levnadstid har jag inte gjort med flit. Typ hjulat ner ett ställ fullt med diskad disk (diskat porslin?) i Västergården (första hjulningen gick bra men köket var inte tillräckligt stort för två..), slagit sönder en svindyr och gammal porslinslampa när jag skulle göra ett svanhopp (fråga mig inte varför) och så har jag kräkts i hela mittgången på skolbussen hem när jag gick i lekis.
Det där sista kan man faktiskt egentligen inte säga var på grund av klumpighet utan det berodde på en åksjuka av sällan skådat slag. En enda grej kunde mamma komma på som jag hade hade gjort med flit var en grej som vilken treåring som helst skulle kunnat hitta på.
Målat typ hela den nytapetserade tapeten i huset med olika fina färger krita. Mamma och pappa satt och spelade TP, litade på "snälla lilla Sarah" som satt i rummet bredvid och lekte för sig själv. När mamma skulle kolla till mig började hon gråta, ringde morfar och fick tips om hur hon kunde få bort färgen utan att förstöra tapeten. Efter mycket om och men, slit och pill var tapeten ren.
Att det inom en kort stund även upptäcktes att jag dekorerat alla trämöbler med samma finess behöver vi ju inte prata om...
Vi kom i alla fall fram till att det är konstigt hur tre syskon (jag, Patrik och Jonna vill säga) kan vara så olika och samtidigt lika. På vilka olika sätt vi är lika och olika är oväsentligt, summan av kardemumman är att jag är den som (alla tror) är mest ordningsam, seriös, ordentlig, snäll och försiktig.
Ja, tråkig kan man väl säga också. Dessutom mest klumpig för de dumma saker jag har gjort under min levnadstid har jag inte gjort med flit. Typ hjulat ner ett ställ fullt med diskad disk (diskat porslin?) i Västergården (första hjulningen gick bra men köket var inte tillräckligt stort för två..), slagit sönder en svindyr och gammal porslinslampa när jag skulle göra ett svanhopp (fråga mig inte varför) och så har jag kräkts i hela mittgången på skolbussen hem när jag gick i lekis.
Det där sista kan man faktiskt egentligen inte säga var på grund av klumpighet utan det berodde på en åksjuka av sällan skådat slag. En enda grej kunde mamma komma på som jag hade hade gjort med flit var en grej som vilken treåring som helst skulle kunnat hitta på.
Målat typ hela den nytapetserade tapeten i huset med olika fina färger krita. Mamma och pappa satt och spelade TP, litade på "snälla lilla Sarah" som satt i rummet bredvid och lekte för sig själv. När mamma skulle kolla till mig började hon gråta, ringde morfar och fick tips om hur hon kunde få bort färgen utan att förstöra tapeten. Efter mycket om och men, slit och pill var tapeten ren.
Att det inom en kort stund även upptäcktes att jag dekorerat alla trämöbler med samma finess behöver vi ju inte prata om...
Kommentarer
Trackback