Cancan

Jag har världens bästa bror. Han är så fin att det inte är riktigt klokt.

Hur ska det gå?


Har fixat det sista (hoppas jag) med uppsatsen. Eftersom jag inte närvarade vid onsdagens möte så tyckte jag att det var det minsta jag kunde göra. Får väl se om det blir godkänt också!

Tentapluggat har jag gjort om än inte så mycket som jag borde. Betade hästen lite extra länge, skjutsade på folk, dammsög, agerade hinderpersonal och myste ett tag istället. Det är konstigt att allt är så mycket roligare än att plugga även om jag vet att jag blir lugnare om jag gör det. Paniken och hysterin ligger på snäppet över den övre gränsen för tillfället och den där jäkla tentan hägrar som ett svart moln i slutet av nästa vecka. Jag kan dock inte göra mer än mitt bästa (och lite till) så då gör jag det också hoppas jag.

Nu blir det pizza och lite annat smått och gott.

Fick just en flashback från Västergården, som vi bodde i när jag var liten:

 Jag står längst upp i trappan och funderar på om jag skulle kunna göra kullerbyttor nerför den. Det kunde jag, och fort gick det också. Jag tänkte dock inte på konsekvenserna såsom blåmärken, bulor och allmän smärta.

Jag tror inte jag är smartare nuförtiden tyvärr.

Nu är det dags igen, ska åka hem ikväll efter skolan och packar därför väskan ytterligare en gång. Jag blir ner och mer stressad för varje gång eftersom jag är livrädd för att glömma något. Även om det inte tar mer än en timme att åka hit så är det lite långt för att hämta en tröja eller ett par skor...

Snart är det slut på packandet och flängandet i alla fall och det ska bli så himla skönt. Har visserligen STORA packningen kvar (dvs hela lägenheten) men efter det ska jag bara njuta. Jag är så trött på att bära på mitt liv hela tiden!

Kaffet är snart slut i koppen så då måste jag väl ta tag i det sista och springa (med alla mina väskor) till föreläsningen. Därefter blir det (om jag får bestämma) lunch i solen med tillhörande UNO-spel och resten av eftermiddagen kommer ägnas åt verkstäder i pedagogiskt drama och rörelse. Slutar 16.45 och 18.30 ska jag vara på plats på Dackeskolan i Mjölby för familjemiddag då min lillasyster utbildar sig till kock där.

Det är inte precis så att jag har lite att göra i mitt liv... Fast jag gillar´t!

Att plugga på universitetet gör mig lite skadad. Jag läser texter och undrar om författarna har belägg för det de skriver, vad deras källor är (nej Wikipedia räknas inte) och om forskningsetiska principer har beaktats. Det där med de forskningsetiska principerna snurrar även runt i huvudet när jag ser på Unicefs reklam på tv. Vet barnen om att de exponeras i media? Är mammorna som sitter med sina undernärda barn i famnen medvetna om hur många människor som kommer se deras hemska situation?

Jag vet att det är för en god sak och jag förstår att reklam är det mest effektiva sättet att nå ut till massorna. Reklamen berör och jag skulle vilja hjälpa dem. Om exponeringen i media är helt okej är dock frågan.

I vilket fall som helst och utan någon slutsats alls så har jag bidragit med en droppe i det stora havet åtminstone. Jag har köpt Unicefs nål "för varenda unge" och kan ingenting annat än hålla tummarna för att pengarna går dit de ska och inte ner i någon annans ficka.

Plugget flyter inte på för tillfället men det betas av sakta och ganska osäkert med hjälp av svordomar och "jag har lust att slå ihjäl någon"-dagar. Någon gång blir det väl klart kan man hoppas.

Jag är trött som sjutton på grund av en jäkla förkylning som härjat i min kropp sedan förra söndagen. Kan väl erkänna att fredagens (lördagens också..) utekravall med sjukt mycket andra studenter inte direkt gjorde saken bättre. Sen får jag för mig att jag har blivit pollenallergiker men har jag det dör jag för det finns inget bättre än att vara ute i naturen mest hela tiden faktiskt. Så nä, det är nog bara en vanlig förkylning ändå.

Funderar på att bota mig med te och ostbågar. Crazy combo.

På seminariet idag, då seminarieledaren ropade upp oss i grupperna, sa hon att jag inte skickat in någon frågeställning "och då är hon ju inte här." Jag sa att det var jag visst och att jag hade skickat in frågeställningarna på tisdagen redan eftersom vi hade vfu hela onsdagen. Hon hävdade bestämt att jag inte skickat någon och jag sa det motsatta för jag visste ju att jag hade gjort det.

Jag fick vara med hon sa att "hon väl fick tro på mitt ord" och att hon skulle kolla upp om hon hade slarvat med mailen. När jag kom hem nu på eftermiddagen hade jag fått ett mail från henne där hon skrev att hon inte fått in någon frågeställning från mig. Hon hade gjort ett misstag som litade på mig och nu var det mitt fel att de deltagare som "erkände" att de inte skickat in någon frågeställning fick lämna rummet, att det var orättvist. Hon ångrade att hon låtit mig vara med, jag hade ju ljugit.

Sådant här upprör mig för jag ljuger inte, jag hade skickat in frågeställningen och jag vet att det stod att mailet var skickat. Jag gick därför in och kollade skickade mail och mycket riktigt - där fanns ett mail till seminarieledaren med datum och klockslag och allting. Sedan kollade jag på adressen och då visade det sig att isv inte fanns med i mailadressen. Mailet var dock skickat och inget felmeddelande hade kommit upp.

Nu har jag bifogat det mailet, förklarat att det tydligen blivit fel och bett så hemskt mycket om ursäkt. Men det är ett bevis på att jag inte ljuger i alla fall - jag är inte och har aldrig varit en sådan människa. Nu har jag dåligt samvete för de övriga deltagarna (som inte fick vara med) och samtidigt är jag förbannad. Jag hade gjort vad som skulle göras och jag hoppas att seminarieledaren inser att fela är mänskligt. Det var inte precis som att jag gjorde det med flit.

FAN. Nu är hela dagen förstörd.