Cancan

Att var hemma hos mamma och pappa är på många sätt väldigt bra. Man blir utfodrad och man kan snylta internet. Dessutom är det varmt i huset och det kan jag inte påstå att det är i min lägenhet (det är stickade tröjopr och sockor som gäller tillsammans med en kopp te och en filt).

Måste ventilera lite saker. Jag jobbar i skolan (på fritids och som lärarvikarie) och har därmed tystnadsplikt gentemot barnen och föräldrarna så det ska jag inte dra upp nu även om jag kanske skulle behöva. Däremot kan jag prata om pengar och om hur det satsas knappt något på barnen idag.

Om det är något man borde satsa pengar på så är det skolan, fritidshem, fritidsgårdar (och så vården förstås men den är jag inte inblandad i) för det är barnen som är framtiden. Det tål att upprepas. Det är tragiskt att man har skolböcker kvar i skolan som är sisådär tio-femton år gamla (om det nu räcker) och som är så slitna att pärmarna faller av och innehållet behöver en rejäl uppdatering.

Det är sorgligt att man knappt kan få köpa nya gardiner (för att byta ut dem som säkerligen är tjugo år gamla), några lampor för att lysa upp lokalerna eller en dockvagn till de yngsta fritidsbarnen.

Att man inte kan få pengar till att köpa in nya innebandyklubbor som är trasiga och där bladet skrapats så mycket mot asfalten vid passningar och slagskott in mot mål att det är nästan obefintligt.

Det allra sjukaste är att man på en fritidsledare ska ha 20 barn per person. Det enda man hinner med att göra då är att springa runt skolgården för att hålla koll på vart barnen är och pricka av dem på listan titt som tätt. Som en skock får ungefär. Det känns ju väldigt givande (jag som trodde man jobbade för och med barnen och inte mot dem).