Jag trivs, delvis
Vikarierat på skolan denna vacka. Eller det blir åtminstone tre dagar om man räknar med morgondagen. Skönt med jobb men det blir samtidigt sjukt jobbigt. Två dagar i rad så har jag varit ilsken som ett bi, fräst åt alla som kommit i min väg och varit nära att spricka pga alla aggressioner.
Jag vill alltså säga förlåt till alla som råkat ut för mitt hemska jag denna vecka.
Men det ÄR jobbigt att jobba med barn. Eller det går an så länge man bara är på fritidsen och "passar" barnen, spelar spel och läser böcker. Tillbringar tid ute, hoppar hopprep och blir barn på nytt. Det som är jobbigt är att vara rastvakt, ensam. För det är omöjligt att vara på åtta ställen samtidigt (och skolgården är ganska stor) och avstyra bråk och lekar som tenderar att gå överstyr och leder till slagsmål. Jag känner mig som värsta bitchen som går och säger till ungarna hela tiden (de hatar mig säkert) men vad ska man göra? Det är ju liksom det uppgiften går ut på, att se till att inga bråk uppstår osv. Jag måste säga att jag är ganska bra på konflikthantering vad gäller barn emmelan och jag kan lugna ner dem genom att prata med dem när de är upprörda men så finns det en del som det bara inte går att nå. Och med tanke på att jag inte fått någrea restriktioner om vad jag ska göra om de inte tar på sig sina hjälmar om de skejtar eller åker sparkcykel och om de inte ger fan i varandra även om man sagt till hundra gånger så är det inte så lätt.
Det går men man blir jättetrött verkligen och eftersom jag mår dåligt av alla bråk, hur små och löjliga de än är, så blir det extra tungt. Speciellt om man är rastvakt ensam när man borde vara två eller tre.
Jaja det går väl. Tillbringar ju mesta tiden på fritidsen i alla fall och det känns bra för där trivs jag och alla (jo faktiskt!) barnen tycker om mig. Det är ju alltid en fördel.
Men det skulle ju imte göra något om man fick reda på jobb med lite mindre kort varsel. Det blir till att åka iväg snabbt som attan ibland och då förstörs liksom dagen eftersom jag även har hästarna som måste tas om hand och det är inte bara att strunta i dem. Men ett jobb är ju ett jobb och jag behöver pengarna, som vanligt.
Nä nu ska jag göra något vettigt tills det är dags att åka iväg och jobba. Igen.