Cancan

Efter dagens föreläsning kan jag inte påstå att jag tycker om matematik mer precis. Satt mest och blängde i 1,5 timme och suckade djupt inombords medan irritationen växte. Jag HATAR matematik. Inte blev det bättre av att föreläsaren drog upp en himla massa bevis på att det finns matematik överallt i vardagen.

Jag skiter faktiskt i det, jag bara vet att det är för högt till vinglasen i skåpet och att jag behöver använda mig av kökspallen för att nå dem. Jag bara vet hur långa stigläder jag ska ha när jag rider och jag bara vet hur många minuter det ungefär tar att gå den rundan jag brukar här i Norrköping.

Det enda positiva under dagens föreläsming var att jag kom till insikt om att jag varit en matematisk idiot redan från det jag föddes. När jag fyllde fem trodde jag att jag fyllde "tumme" och höll därför bara upp tummen när folk frågade hur gammal jag var. Att de såg ut som frågetecken eller började asgarva var ingenting jag kunde ta till mig. Jag fyllde ju "tumme" helt enkelt. Inte förstod jag hur många veckor 10 veckor var heller när jag fick mitt första "riktiga" sommarlov efter att ha slutat ettan. Det har jag till och med svart på vitt för naturligtvis var det just mig Correns reporter riktade in sig på och intervjuade den sommardagen utanför Klosterkyrkan.

Han såg säkert att jag var lite bakom flötet och ville ge min släkt någoting att skratta åt under de kommande åren av mitt liv.