Jag är för gammal för sånt här...
Festligheterna igår var värt kan jag lova. Tacos, spel, tjatter och Hanas och min jäger. Studentställen i våra hjärtan så vi drog till Nationernas vilket inte var jättelivat men så var det ju också fredagskväll (lördagar is the shit egentligen).
"Ärlighet varar längst", fick vi höra från garderobskillen som sa att han var tvungen att ta en 20:a var av oss för att hänga in jackorna. Detta efter att Lissan högt och tydligt ropat: "Vi är dom bästa lärarstudenterna!, eller något liknande. Hade vi varit sjuksköterskor hade vi nämligen fått gå in helt gratis för de hade sittning. Lite svårt att ta tillbaka uttalandet även om Lissan gjorde ett gott försök.
Funderade på att slänga ut: "Min bästa kompis är sjuksköterska!", men jag tror tyvärr inte att det hade hjälpt. Speciellt med tanke på att hon inte ens läste i Linköping när hon pluggade.
Jag och Hana prioriterade maten framför att vara kvar ytterligare en halvtimme tills stället stängde så vi gick till donken och käkade. När de andra sällade sig till oss vandrade jag och Milla hem efter ett tag (jag rekommenderar inte folk att gå i högklackade stövlar när det är snö, is och slask ute i en salig blandning) och vi satt uppe och pratade till halv sex på morgonen. Tre timmar senare vaknade jag (i vanlig ordning) alldeles för tidigt.
Var så trött att jag trodde jag skulle avlida på vägen hem då promenaden till stationen förvärrades pga oskottade trottoarer. Tåget var försenat och det satt två oerhört irriterande, pimpinetta fjortisar som jag ville strypa på sätena mitt emot.
Kan säga som så att det aldrig har varit så skönt att öppna dörren till min sketna lägenhet. Just nu älskar jag den.