Cancan

Tårtan och jag på mysig kvällstur i somras. Tårtan är gul och hennes man och svans är fulla av klet pga hunkex som trivs väldigt bra på vårat sommarbete... Känslan sitter dock kvar. Vi hör ihop.


Sista ridturen "avklarad". Fy vad hemskt... Hällregn och blåst och ändå var hon lika härlig som vanligt utan massa bus i benen idag. Satan vad jag kommer sakna henne. Hon är den härligaste, underbaraste, busigaste, knasigaste, sötaste häst som finns. Nästan i alla fall. Just nu mår jag inte bra alls utan vill mest dra täcket över huvudet och somna. Inte vakna förens allt ordnat upp sig. Helst av allt önskar jag att vi får tillbaka henne och att vi då får köpa henne men det kommer nog aldrig hända. Men önska kan man ju alltid.

    Hon var så gullig idag när jag skulle göra i ordning henne. Jag kliade henne på halsen och hon kliade tillbaka och stod och slickade mig i hela ansiktet (ibland tror hon nog att hon är en hund) och rufsade om i mitt hår. Hade betforkladd och äppleskum över hela mig men det gör ingenting... Älskar henne.