Cancan

Mitt rum ser ut som ett slagfält. Jag vet inte vad som har tagit åt mig de senaste månaderna. Jag avskyr när mitt rum är stökigt, när alla saker ligger hur som helst och när soffan är fullständigt belamrad med kläder. Ja, soffan är värst för jag har inte ens plats att sitta i den längre. Då är det illa.

Med andra ord: Jag borde verkligen ägna söndagen åt att städa. Jag menar, jag är ledig, har all tid i världen. Dessutom var jag och tränade ordentligt igår och behöver alltså inte känna mig dålig om jag inte gör det idag. Man ska ju inte ens träna varje dag.

Fast ute skiner solen. Det är SNÖ på marken och jag känner att mina ben vill ut på en lång promenad. Längst vattnet och sen vill jag stå och se ut över Vättern ett tag och bara njuta av vinden, vågorna och kylan som biter i kinderna.

Sen vill jag åka och träna. Träna så hårt att jag tillslut ramlar ihop i en hög av ansträngningen. Svettas som en gris och få den där röda tomatfärgen i ansiktet igen. Jag gillar´t.

Men jag vill defenitivt inte städa mitt rum. Inte just nu.

Jonna skriver på sina memoarer som svenskauppgift i skolan. Hon bad mig att skriva om henne och det har jag gjort nu, fick besinna mig och korta ner texten avsevärt. Annars kunde jag lugnt skrivit mer än vad hon själv skulle kunna få ihop med alla sina egna texter om sitt liv. Det hade kanske inte varit så populärt...

Jonna Eleonora Gustafsson, min lillasyster, min vän och min egna (mycket) enerverande klädtjuv.

Du är min syster på både gott och ont. Mest gott kan jag väl erkänna och det där onda är inte så farligt som det låter. Fast du ska veta att det är ganska irriterande när mina kläder helt plötsligt hamnar hos dig, när mina schampooflaskor försvinner spårlöst (för att senare hittas i din träningsväska till handbollen) och när du är sådär sjuhelvetesjävla envis som bara du kan vara.

Även om jag vet att jag är likadan (känner jag dig rätt så kommer du påpeka det innan du ens läst så långt som till den här meningen, men nu sa jag det först faktiskt).

De gånger du hävdar att du verkligen inte har gjort dittan eller dattan och att du visst hjälper till (mest av alla) där hemma i Lyckhem. Även de sakerna gör att jag tycker så mycket om dig även om jag är färdig och krevera ibland när du ligger som en padda i soffan (eller en väldigt söt groda i alla fall).

För dina ögon har alltid en glimt i sig. Antingen är du full i fan, sprudlande glad, tokroligt skämtsam. Eller så fattar du ingenting om till exempel förbränning av ved eller vad ordet intellektuell betyder.

När du är på det där humöret att du inte kan hålla tyst utan sitter och pratar om en massa tankar och incidenter varje gång det är något intressant på TV:n. Du babblar och bubblar på samtidigt som jag sitter och försöker koncentrera mig på att ignorera dig. Det går inte. Inte alls. För varje gång lockar du mig till fniss, som leder till skratt och som slutar i asgarv. Du vet ju själv hur det brukar sluta när vi är på bio, även om filmen är hur överallvarlig som helst. Och jag älskar dig för att du är så fantastiskt rolig.

När vi var små var det mest du och Patrik som hängde ihop. Jag var såpass mycket äldre att jag hamnade utanför era pakter. I era ögon var jag nog mest jobbig och tråkig som bara ville ha ordning på allt (och er) hela tiden. Men du vet, det är defenitivt inte lättare att vara störst än att vara minst. Faktiskt. Fast jag vet att jag alltid har haft den sötaste lillasystern med de klockrenaste kommentarerna.

"- Jag är faktiskt så liten och du är så stor!"

Svar på tal har du alltid. Jag kan inte förstå hur du kan vända och vrida på saker tills de kommer till din fördel. Du ger dig aldrig och (det är inget dumt menat med detta) skyr inga medel för att få det du vill ha. Jag håller med våra kära föräldrar om att du borde bli advokat. Nackdelen är väl att du är smart som bara den men för bekväm för att göra någonting av det. Fast det ordnar sig nog någon gång, jag vet att du är så stark att du kan om du vill. Glöm inte bort det bara för det är inte bra att vänta för länge. Väntar man för länge kan det ibland vara försent.

Du är en vacker, begåvad, fantastisk, rolig, strålande, glittrande, envis, personlig, underbar individ och syster. Jag älskar dig så mycket att du inte kan ana. Du är bäst.

/Sarah Siv Melly Gustafsson

(din storasyster vare sig du vill eller inte)

Vadstena 2008-01-25

Mest använda uttrycket hitills idag.

- Det är FYND!

Mestadels för att Johanna skulle hålla ångesten borta när de hyllplan hon skulle köpa både blev ljus, dörrmatta, gardinstångsknoppar, burkar osv när vi tagit oss in till IKANO i Lkpg. Själv köpte jag värmeljus och två löstehållare (eller vad de heter). Det blev inte så dyrt så jag kände mig tvingad (hehe) att köpa två t-shirtar och ett par gummistövlar också.

Fast gummistövlarna behövde jag faktiskt eftersom det är lervälling både i stallet och i skogen. Så det så.

Blev även en gourmelunch på Burger King och diskussioner om våra blivande gårdar och hur vi ska gå tillväga för att få dem. Vi har många knep att ta till så det är väl bara att sätta igång och hitta ett lämpligt offer. Yesyes.

Kaffe nu om jag orkar sätta igång bryggaren. Fast det känns väldigt låååångt dit just nu.

Gick och la mig vid sådär tio-halv elva igår. Kröp ner under mitt duntäcke och min filt som jag brukar (jag är frusen av mig därav den extra filten...). Tyckte ändå att det var ovanligt kallt, min näsa frös och likaså resten av mig. Drog täcket över huvudet för att få lite värme i ansiktet men då fick jag panik eftersom jag knappt kunde andas så det var dömt att misslyckas.

   Antar att jag samtidigt låg och gnällde där mitt i mellan vakenhet och sömn så Jonna kommer in och undrar vad det är.

- Jag fryyyser! klagar jag. Kan du vrida upp värmen på elementet (till saken hör den att elementet på väggen inte fungerar så istället har jag ett extraelement stående på golvet).

Jonna fixar lite.

- Men Sarah, elementet är ju inte ens på. Och det finns ju inget att vrida på. Ingen knapp heller. Och ditt vita element är borta.

Gahhhh! Pappa stal tydligen mitt element under dagen för att ha det i torkrummet, där värmen inte är den bästa. Inte orkade jag gå och hämta det heller och det fungerade inte att försöka få Jonna att göra det för hon orkade inte heller.

   Men hon var snäll ändå. La mitt överkast över mig och gick och hämtade ett täcke till. Och med fyra täcken/täckesliknande saker över mig så blev det varmt och skönt. Även om jag hade föredragit att även ha ett lagom varmt rum.

Inatt drömde jag att jag hade fyra barn som gick i ett led efter mig. Mina egna barn antar jag att det var, det var åtminstone ingen som gjorde anspråk på dem.
   Efter ett tag var vi i ett hus istället, vi firade någon födelsedag och solen sken utanför. Vi åt pastasallad med fetaost och bröd. Av någon konstig anledning så drack jag cola till maten, jag som i vanliga fall föredrar vatten. 

Men sak samma.

Jag hade en man också fast jag aldrig såg honom i drömmen även om jag visste att han var där. Jag tror det var han som lagade maten.

Frågan jag nu vill ställa är:
Vilka var de egentligen?

Och vad jag vill konstatera är att jag längtar efter en egen familj. Redan nu tydligen.

Och att jag tyckte om drömmen.

Vintern och kylan kom väldigt plötsligt... Minusgrader, stormaktiga vindar (ja man kan nog inte kalla det storm även om det känns som så), snorhalt på vägarna och snögråmolnig himmel. Ja molnigt har det varit mest hela tiden tycker jag, men idag är det snömoln som pryder himlavalvet.

   Kom hem från stallet för en stund sedan så nu ska jag lägga mig i ett varmt bad och tina upp mig. Hästmänniskor är av den envisa sorten, har man bestämt sig för att man ska rida så gör man det. Trots skitväder och tönt-hästar (som hellre hade stått i lä i hagen och mumsat på en hög med hö).

   Lite som Pippi Långstrump när hon hade bestämt sig för att vattna blommorna. Fast det ösregnade.