Katten, Jonas och jag
I dag har jag varit med om något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Jag, en icke-kändis har blivit förföljd!
Började känna mig iaktagen redan när jag gått förbi simhallen och var på väg hem till Jonas hus. Alltså lill-Jonas som jag är barnvakt åt. Helt plötsligt kände jag hur någon stirrade på mig fast jag inte kunde se någon levande själ i närheten. Jag såg mig omkring. Nej det var ingen där.
Vi fortsatte gå längst gångvägen som tillslut skulle ta oss in i det trygga blå huset sju minuters promenadväg längre bort. Omedvetet tror jag att jag ökade stegen.
Sedan fick jag syn på honom! Katten! Ledsen att göra er besvikna men det är ingen maffiaman i min lilla hemstad som har det som smeknamn. Det var helt enkelt en katt. Ett sådant där fyrbent djur med päls. Han verkade lite vimsig och halvgalen för han följde efter oss hela vägen hem och ända in i trädgården. Vi stängde snabbt dörren efter oss och jag kunde äntligen pusta ut. För hur det än är, om det är en katt eller en människa som förföljer en så är det en skrämmande känsla. Tur att jag aldrig kommer att bli känd för jag skulle inte klara av att ha en stalker eller att papparzzis skulle gömma sig i min vinbärsbuske. hehe.
Dagens motion. 1 och en halv timmes promenad. Mer har inte hunnits tyvärr.
Började känna mig iaktagen redan när jag gått förbi simhallen och var på väg hem till Jonas hus. Alltså lill-Jonas som jag är barnvakt åt. Helt plötsligt kände jag hur någon stirrade på mig fast jag inte kunde se någon levande själ i närheten. Jag såg mig omkring. Nej det var ingen där.
Vi fortsatte gå längst gångvägen som tillslut skulle ta oss in i det trygga blå huset sju minuters promenadväg längre bort. Omedvetet tror jag att jag ökade stegen.
Sedan fick jag syn på honom! Katten! Ledsen att göra er besvikna men det är ingen maffiaman i min lilla hemstad som har det som smeknamn. Det var helt enkelt en katt. Ett sådant där fyrbent djur med päls. Han verkade lite vimsig och halvgalen för han följde efter oss hela vägen hem och ända in i trädgården. Vi stängde snabbt dörren efter oss och jag kunde äntligen pusta ut. För hur det än är, om det är en katt eller en människa som förföljer en så är det en skrämmande känsla. Tur att jag aldrig kommer att bli känd för jag skulle inte klara av att ha en stalker eller att papparzzis skulle gömma sig i min vinbärsbuske. hehe.
Dagens motion. 1 och en halv timmes promenad. Mer har inte hunnits tyvärr.
Kommentarer
Trackback