Jag ska inte lyssna på min mp3 offentligt
Var duktig idag och tog en promenad för mig själv efter lunchen. Stegade iväg med bestämda kliv på grusvägarna och ner till Vättern. Kände mig hälsomsam, sprudlande glad och njöt av musiken som strömmade in i mina öron från mp3-spelaren.
Plötsligt kommer det en låt som alltid får mig på party- och danshumör. Ni vet, när man bara inte kan låta bli att ta några danssteg och sjunga med. Naturligtvis inte i samma klass som artisten men eftersom jag inte hör mig själv när jag drar igång min musikmaskin så bekymmrade det inte mig.
Tills jag kom på att jag just gått förbi en rad med hus där det bor människor. Som till på köpet hade ett fönster öppet. Jag hoppas jag gladde dem med mina dancemoves och hrmpf... fantastiska sångröst.
När man bor på landet brukar man inte träffa på många andra individer. man kan vara sig själv och behöver inte skämmas där man går runt i gamla utnötta mjukisbyxor som man nästan tappar gång på gång på grund av att resåren har släppt, skitiga hår och lerinpackade skor. Man kan tillochmed sjunga högt för sig själv för det är ingen som hör en. Tills man kommer till ett bebott område vill säga. Det tänkte inte jag på.
Jag ska undvika att lyssna på musik om jag går på stan, sitter på en buss eller är på Östenssons och handlar en liter mjölk. Det lovar jag mig själv och alla andra som ska slippa höra min kraxiga stämma eka över torget.
Plötsligt kommer det en låt som alltid får mig på party- och danshumör. Ni vet, när man bara inte kan låta bli att ta några danssteg och sjunga med. Naturligtvis inte i samma klass som artisten men eftersom jag inte hör mig själv när jag drar igång min musikmaskin så bekymmrade det inte mig.
Tills jag kom på att jag just gått förbi en rad med hus där det bor människor. Som till på köpet hade ett fönster öppet. Jag hoppas jag gladde dem med mina dancemoves och hrmpf... fantastiska sångröst.
När man bor på landet brukar man inte träffa på många andra individer. man kan vara sig själv och behöver inte skämmas där man går runt i gamla utnötta mjukisbyxor som man nästan tappar gång på gång på grund av att resåren har släppt, skitiga hår och lerinpackade skor. Man kan tillochmed sjunga högt för sig själv för det är ingen som hör en. Tills man kommer till ett bebott område vill säga. Det tänkte inte jag på.
Jag ska undvika att lyssna på musik om jag går på stan, sitter på en buss eller är på Östenssons och handlar en liter mjölk. Det lovar jag mig själv och alla andra som ska slippa höra min kraxiga stämma eka över torget.
Kommentarer
Trackback