Cancan

Införskaffade mig igår en apparat som kan liknas vid en rakapparat. Fast ändå inte. Används i alla fall till att ta bort "oönskad hårväxt".

Det är när jag lägger vantarna på sådan här saker som jag önskar att jag vore man och inte gick runt och kände att jag gärna vill ha slätrakade ben.
   För jag kan inte likna den vid något annat än ett tortyrinstrument.

Den drar upp håren med rötterna. Jag antar att den har ungefär samma effekt som vaxning, men mer utdraget och i och med det ännu mer plågsamt. När man läser instruktionerna om hur man använder den så står det att "behandlingen kan kännas lite obehaglig första gångerna man använder apparaten men det går över efter några behandlingar".

Lite obehaglig?.

Jag skrek rakt ut och tårarna började rinna när jag provade den, bara lite på ena smalbenet igår. Aldrig att jag skulle kunna genomlida att "raka" hela benet. Dessutom har man TVÅ ben. Tänk tusen nålar-smärta och multiplicera den med två miljoner. Då kommer man nästan upp till den smärta jag upplevde.

   Jag tror den gamla hederliga rakhyveln får fortsätta vara min vän, trots att jag ibland rakar sönder mig så jag blöder om jag har bråttom och trots att håren växer ut nästan innan man är klar med proceduren.

Vill man vara fin får man lida pin, heter det. Men SÅ fin känner jag inget behov av att vara, inte om jag behöver genomgå tortyr för att nå dit.