Främmande ungar och ombakade bullar
Gårdagen bjöd på en hel del för mig. Kändes det som framåt kvällen vill säga då jag var helt slut i både kropp och huvud och mest gick runt och såg ut att ha 40 graders feber och minnesförlust..
Först upp tidiigt och upp till stallet, därefter hem fort som fasen för att hinna göra mig iordning för att åka och vara barnvakt till ett främmande barn. Främmande är just rätta ordet eftersom jag gick runt där i sporthallen för att hitta en domare som skulle ha med sig sitt barn på 16 månader. Utan att veta hur varken domaren eller barnet såg ut.
Tillslut träffade i på varandra i alla fall, strax innan matchen skulle börja. Ungen (hette han Isak?) lämnades över till mig och jag tog en promenad med honom. Vandrade runt i bostadsområdena säkert en och enhalvtimme. Första halvtimmen var Isak helt tyst och gjorde ingenting alls förutom att sitta där i vagnen. Sen såg han bilar överallt, lät som en il eller försökte härma alla skator vi träffade på. De i sin tur flög sin kos när de hörde tjutet.
Vädret var inte det bästa så när det började spöregna gick vi in i sporthallen. Allt gick bra tills Isak fick syn på sin pappa nere på planen där han sprang runt och blåste i visselpipan. Då blev det gnäll och vi gick ut i korridoren istället. Det blev tråkigt tillslut och det slutade med att vi gick och satte oss i min bil så att han fick "köra" den. Det kan ju tilläggas att när jag hoppade in i bilen efter avslutat uppdrag så levde bilen sitt eget liv med påslagna blinkers, helljus och vindrutetorkare.
Åkte sedan till farfar och käkade brända bullar (ombakade, så går det när man måste använda ugnen för att tina bullar och man glömmer bort dem på grund av visning av fina resväskor), och närmare sju sorters kakor.
Diskuterade allt mellan himmel och jord och lite till. Saken är den att farfar hade lock för ena örat så han hörde ännu sämre än vanligt (eller så hör han bara det han vill höra) så det var till att höja rösten till skyarna och artikulera ordentligt. Och vara beredd på att byta samtalsämne kvickt när farfar trodde att vi börjat prata om något helt annat.
Resterande timmarna av dagen gick fort och så var det kväll. Det var då jag blev som en levande död. Det tar på krafterna att vara barnvakt åt främmande barn och käka brända bullar hos sin älskade farfar.
Först upp tidiigt och upp till stallet, därefter hem fort som fasen för att hinna göra mig iordning för att åka och vara barnvakt till ett främmande barn. Främmande är just rätta ordet eftersom jag gick runt där i sporthallen för att hitta en domare som skulle ha med sig sitt barn på 16 månader. Utan att veta hur varken domaren eller barnet såg ut.
Tillslut träffade i på varandra i alla fall, strax innan matchen skulle börja. Ungen (hette han Isak?) lämnades över till mig och jag tog en promenad med honom. Vandrade runt i bostadsområdena säkert en och enhalvtimme. Första halvtimmen var Isak helt tyst och gjorde ingenting alls förutom att sitta där i vagnen. Sen såg han bilar överallt, lät som en il eller försökte härma alla skator vi träffade på. De i sin tur flög sin kos när de hörde tjutet.
Vädret var inte det bästa så när det började spöregna gick vi in i sporthallen. Allt gick bra tills Isak fick syn på sin pappa nere på planen där han sprang runt och blåste i visselpipan. Då blev det gnäll och vi gick ut i korridoren istället. Det blev tråkigt tillslut och det slutade med att vi gick och satte oss i min bil så att han fick "köra" den. Det kan ju tilläggas att när jag hoppade in i bilen efter avslutat uppdrag så levde bilen sitt eget liv med påslagna blinkers, helljus och vindrutetorkare.
Åkte sedan till farfar och käkade brända bullar (ombakade, så går det när man måste använda ugnen för att tina bullar och man glömmer bort dem på grund av visning av fina resväskor), och närmare sju sorters kakor.
Diskuterade allt mellan himmel och jord och lite till. Saken är den att farfar hade lock för ena örat så han hörde ännu sämre än vanligt (eller så hör han bara det han vill höra) så det var till att höja rösten till skyarna och artikulera ordentligt. Och vara beredd på att byta samtalsämne kvickt när farfar trodde att vi börjat prata om något helt annat.
Resterande timmarna av dagen gick fort och så var det kväll. Det var då jag blev som en levande död. Det tar på krafterna att vara barnvakt åt främmande barn och käka brända bullar hos sin älskade farfar.
Kommentarer
Trackback