Storebror ser dig?
Loggade in på Facebook nyss och fick se att en Dody addat mig som vän. Dody jobbade i restaurang Paradise på Fuerteventura när jag och Hanna jobbade där november-december -06 (inlägg från den tiden finns i bloggen) och jag har inte hört från någon därifrån överhuvudtaget sen jag slutade och åkte hem till Sverige igen.
Snäll som få var han, en av de trevligare människorna på stället (det fanns en del som man helst ville undvika) och en av de få som jag faktiskt velat hålla kontakten med. Så ni kan ju bara föreställa er vilken chock jag fick när han dök upp på Facebook helt plötsligt..
Samtidigt blir man ju lite fundersam över hur lätt det egentligen är att bli hittad på just den sajten. Nu är jag försiktig med vad jag lägger ut på Internet överhuvudtaget så inte för den delen men sannolikheten för att hitta just en Sarah i Sverige borde ju inte vara så stor. Det finns ju många Saror så att säga och också ganska många Saror som stavar med H.
Förvisso kände han kanske igen mig tack vare bilden. Lite svårt är det att glömma hur någon ser ut när man jobbat tillsammans nästan varje dag i två månader och träffats för utgång och festande den resterande tiden.
Kul i vilket fall som helst och nu väntar jag på svar från honom. Frågor väcks ju när någon från vad som känns som ett tidigare liv hör av sig. Jobbar han fortfarande kvar på hotellet? Hur är det med alla andra? Få personalen fortfarande inte gå genom huvudgrindarna in till hotellet när de ska ut och handla eller traska ner till stranden?
Till saken hör den att jag och Hanna faktiskt hade priveligiet att vara tjenis med högsta chefen (på ett icke-utnyttjande sätt ska tilläggas) så vi fick röra oss precis som vi ville på området. Det fick ingen annan förutom de i animation (som jämt skulle göra reklam för kvällens show) och jag undrar vad resten av personalen tyckte om det upplägget. De bodde ju ändå i lägenheterna inne på hotellområdet precis som all gäster.
Kickí (ja han hette så..), Nadjet och Dody - min nyaste facebookbuddy