Cancan

Allt som oftast kan man läsa ilskna insändare i tidningen, skrivna av äldre (och mycket förståndigare får man anta att de menar) människor som klagar på dagens ungdomar. Vi ungdomar är bara till besvär, stör grannskapet, skräpar ner, super sönder oss, röker och knarkar.

Dessutom är vi otrevliga, ouppfostrade och tar ingen hänsyn till andra människor. Ganska ofta så klär vi oss förskräckligt också.

Då till mina reflektioner. Om nu alla andra människor därute (förutom barn som kommer växa upp till gängliga tonåringar och vi ungdomar då) är så mycket bättre, klokare, förståndigare och ordentligare än oss kids, hur kommer det sig då att de inte kan visa det för mig?

Inte verkar det som om folk är upplärda med att man plockar undan efter sig när man använd något och att man lämnar platser som man själv vill finna dem. Eller att man torkar av skorna när man går in och stövlar inte bara på med grova kängor alldeles täckta av lera inomhus. Och det är inte ungdomar som håller till på det ställe jag syftar på. Snarare tvärtom, det är den äldre generationen som hänger och släktforskar.

Dessutom har mina föräldrar lärt mig att man ska vara trevlig mot andra, stora som små. Men i mångas ögon är det bara vi små som ska vara trevliga mot de stora. Inte tvärtom. Tycker jag är lite konstigt för ett enkelt och trevligt "hej" kan väl alla kläcka ur sig då och då. Till och med kosta på sig ett leende.

Nu menar inte jag att alla pensionärer/äldre människor är otrevliga, de flesta är faktiskt riktigt rara och roliga att prata med. Det jag menar är att man inte ska kasta sten i glashus. Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig, liksom. För det finns faktiskt ingen som är bättre än någon annan. Även om en del inbillar sig det.