Cancan

Många som jag känner eller är bekant med klagar allt som oftast över vår lilla stad. Den är för liten, den är för stillsam, den är fylld av Volvoraggare (okej de höjer ju inte precis stämningen kan jag ärligt säga) och de kan knappt bärga sig tills de kommer bort härifrån.

    Att bryta upp sina rötter och bygga bo någon i en annan, mycket större stad verkar vara det enda Vadstenaungdomar vill göra. Komma så långt bort härifrån som möjligt.

Alla utom jag. Jag älskar Vadstena. Staden slumrar på vintern (vilket inte gör mig ett dyft eftersom jag inte tycker om att träffa människor hela tiden) och vaknar upp på sommaren. Pulsen är hög sisådär tre och en halv månad om året och det passar mig utmärkt.

   Det finns ingen mysigare stad än Vadstena. Alla gamla hus som är bevarade, kullerstensbelagda gator och Vadstena slott som står stadigt där det står precis vid Vättern. Jag känner den här staden, den här bygden och här passar jag in. Visserligen har jag bott på landet hela mitt liv och det vill jag göra även i fortsättningen (drömmen är att ta över mormor och Alles gård när den tiden kommer) men jag vill alltid ha Vadstena som "min" stad.

   Visst "alla känner alla" och skvaller sprider sig som en löpeld bland en del individer men finns det inte sådana människor överallt? Vem säger att det skulle vara bättre någon annan stans, att försvinna in i folkmassan på Drottninggatan i Stockholm eller att flytta till Göteborg och inte känna en kotte på riktigt.

Jag "bodde" två månader på Fuerteventura och jag kände direkt att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna tänka mig att stanna kvar där. Jag ville hem hela tiden. Jag ska studera i tre eller fem år (den mest önskade utbildningen är på tre år så jag hoppas på att komma in) och då flyttar jag hemifrån för ett tag.
  
   Kanske ändrar jag mig i framtiden. Kanske träffar jag Mr Right och bestämmer mig för att stanna om han av någon anledning inte vill flytta. Kanske händer det något annat, det är sånt man inte vet. Just nu vet jag bara att här har jag växt upp, här vill jag leva. Här vill jag också dö.