Fjällräven is the shit
I tisdags var jag och besiktigade farfars bil. I år gick det lite behagligare (förra året var det obalans i ena bakdäcket så om jag kört i mer än 70 hade bilen skakat sönder...) och jag hörde faktiskt musiken som strömmade från mp3-spelaren och in i mina öron. Det finns inte direkt någon musikmaskin i farfars bil nämligen. Den är äldre än mig, föddes 1983 och låter ungefär som en traktor när man drar iväg med den.
Men det finns absolut inga fel på den!
Den gick igenom utan anmärkning och mannen som besiktigade bilen berömde den till och med. Lilla fina blåa Jettan.
Jettan påminner mig om en ryggsäck som jag fick när jag gick i ettan. Jag har alltid haft svårt att bestämma mig för saker och ting och speciellt när det kommer till att köpa något. Inte minst eftersom jag inte vill att mina föräldrar ska kosta på mig för mycket pengar.
Men i alla fall: Mamma sa åt mig att jag fick välja precis vilken väska jag ville. Tillslut valde jag en rosa Fjällräven (gamla goa Kånken ni vet) som jag tyckte var finare än alla andra. Den var svindyr men mamma slängde snabbt upp pengarna på disken så att jag inte skulle honna ändra mig för fyrahundraelfte gången i ordningen.
Jag tyckte verkligen om den där väskan. I typ ett halvår för sen ville jag ha en ny eftersom alla andra fick en ny väska när vi började tvåan. Det fick jag inte. Säga vad man vill om märkesprodukter men vissa är lite bättre än andra. Och går ALDRIG sönder. Jag skulle få en ny väska om den gick sönder och jag gjorde allt för att den skulle göra det. Men eftersom jag inte vågade göra något riktigt dumt så nöjde jag mig med att släpa den i asfalten när den var full av skolböcker/skridskor/leksaker. Ungefär så långt sträckte sig min elakhet.
Jag släpade på den där väskan i tre år. Den gick inte sönder alls. Tillsut förbarmade sig min mormor över mig och köpte mig en ny väska, en svart med blommor på. Som gick sönder efter två månader.
Så skulle det bli om jag någon gång skulle få ta över farfars bil. Den skulle bergis aldrig gå sönder vad jag än gjorde med den även om jag själv skulle föredra att ha en nyare bil som åtmnistone inte lät som en traktor och som hade en musikmaskin av valfri sort installerad.
Alltså inget fel på bilen men jag skulle tröttna och det skulle sluta som med ryggsäcken. Fast jag skulle nog få förbarma mig över mig själv, tror inte att någon annan skulle ställa upp och köpa en ny bil åt mig faktiskt.
Kan också tillägga att vi slängde Fjällräven väskan när jag var typ sjutton. Anledningen var att den var så jäkla skitig och hade börjat mögla eftersom den legat fuktigt. Annars hade den levt än idag. Det kan jag garantera.
Men det finns absolut inga fel på den!
Den gick igenom utan anmärkning och mannen som besiktigade bilen berömde den till och med. Lilla fina blåa Jettan.
Jettan påminner mig om en ryggsäck som jag fick när jag gick i ettan. Jag har alltid haft svårt att bestämma mig för saker och ting och speciellt när det kommer till att köpa något. Inte minst eftersom jag inte vill att mina föräldrar ska kosta på mig för mycket pengar.
Men i alla fall: Mamma sa åt mig att jag fick välja precis vilken väska jag ville. Tillslut valde jag en rosa Fjällräven (gamla goa Kånken ni vet) som jag tyckte var finare än alla andra. Den var svindyr men mamma slängde snabbt upp pengarna på disken så att jag inte skulle honna ändra mig för fyrahundraelfte gången i ordningen.
Jag tyckte verkligen om den där väskan. I typ ett halvår för sen ville jag ha en ny eftersom alla andra fick en ny väska när vi började tvåan. Det fick jag inte. Säga vad man vill om märkesprodukter men vissa är lite bättre än andra. Och går ALDRIG sönder. Jag skulle få en ny väska om den gick sönder och jag gjorde allt för att den skulle göra det. Men eftersom jag inte vågade göra något riktigt dumt så nöjde jag mig med att släpa den i asfalten när den var full av skolböcker/skridskor/leksaker. Ungefär så långt sträckte sig min elakhet.
Jag släpade på den där väskan i tre år. Den gick inte sönder alls. Tillsut förbarmade sig min mormor över mig och köpte mig en ny väska, en svart med blommor på. Som gick sönder efter två månader.
Så skulle det bli om jag någon gång skulle få ta över farfars bil. Den skulle bergis aldrig gå sönder vad jag än gjorde med den även om jag själv skulle föredra att ha en nyare bil som åtmnistone inte lät som en traktor och som hade en musikmaskin av valfri sort installerad.
Alltså inget fel på bilen men jag skulle tröttna och det skulle sluta som med ryggsäcken. Fast jag skulle nog få förbarma mig över mig själv, tror inte att någon annan skulle ställa upp och köpa en ny bil åt mig faktiskt.
Kan också tillägga att vi slängde Fjällräven väskan när jag var typ sjutton. Anledningen var att den var så jäkla skitig och hade börjat mögla eftersom den legat fuktigt. Annars hade den levt än idag. Det kan jag garantera.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag vill också ha en fjällräven!! nu nu nu! (fick aldrig nån som eftersom dom kosta apa)
Trackback