Cancan

Jag har inte så mycket tid för att skriva här känns det som. Jag har massor att berätta och anekdoter att skriva om men ingen tid att plita ner det "typ". Kul har jag hela tiden, blandat med en ganska stor dos ångest (vilket jag delar med mina studentvänner) och en himla massa andra känslor som kommer och går. Jag trivs, jag gillar det och jag är glad.

Patrik och Jonna kom hit igår och det har varit jättekul. De åker hem idag eftersom jag ska på finsittning ikväll med trerätters middag (mosbrickan hör fusksittningen till) på Hugo och sen blir det eftersläpp på Trappan. Först kommer min lägenhet att invaderas av ett antal underbara tanter och sen tar vi taxi till kalaset (vi kostar på oss det eftersom det inte är sådär jättebekvämt att vandra runt i högklackat). Jag är ganska trött (studentlivet är rätt hårt även om man bortser från studierna) men ikväll ska det dansas anyway.

Dagens roligaste hittills är i alla fall Patriks kommentar när vi kom att börja sjunga "Godermorgon i denna sal" (av någon outgrundlig anledning) här på morgonkvisten.

Patrik: "Jag har alltid trott att man sjunger säregen!" (Nej det är fröjdefull eller angenäm som gäller...)

Love them.