Det är fruktansvärt

Du behöver inte dunka mitt huvud in i väggen igen, jag stångar redan pannan blodig.
   Dina hårda ord skär som tusen glasbitar i mina öron, de hackar sönder min hud och den försvinner bit för bit.
Du behöver inte knäcka mina revben för mitt hjärta är redan trasigt och behöver inte skyddas mer.

Men tack för att du murar igen mina blåa ögon för jag vill ändå inte se dig.
Tack för att du vänder dig om och går din väg så att du inte ser mig gråta.

För du älskar att se mig älska dig med hat och rädsla i min blick.

När jag orkar försvinna ur ditt liv ska jag dansa på din grav som jag gräver i mitt hjärta.
Jag ska bränna alla minnen men jag sparar askan för att inte glömma.
Jag kommer sjunga högt av glädje, jag kommer skrika ut av sorg.

Jag kommer vara fri.




Något som alltid fyller mig med olustkänslor, rädsla och vanmakt. Kvinnomisshandel.
Hur kan man skada någon man påstår sig älska?

Jag såg lite på Beckfilmen "Skarpt läge" i söndags. Den är hemsk. Missförstå mig inte, jag tycker att det är en av de bästa Beckfilmerna som gjorts med tanke på vad den handlar om.Jag menar bara att vad den handlar om är hemskt.
    Den visar hur viktigt det är att visa vad som faktiskt händer där ute i samhället och få folk att förstå att det inte är acceptabelt att göra en annan människa illa.

Alla kvinnor där ute som blir slagna måste få veta att det inte är deras fel och att det finns hjälp att få. Dessutom måste samhället se till att den hjälpen är lättillgänlig och att man kan garantera att säkerheten är den bästa. 
   
Jag tror inte att det man är mest rädd för är att man själv ska råka illa ut, kanske till och med dö. Det man tänker på är sina barn. Kommer jag att kunna skydda dom om jag lämnar honom, kommer de att vara säkra? Om man inte har barn oroar man sig istället för sina andra nära och kära. Familjen, nära släkt och inte minst sina djur om man har några.

Jag vet att jag skulle tänka så i alla fall.

När man ser det från ett annat perspektiv är det liksom självklart att det bästa och enda rätta vore att lämna mannen som misshandlar, att ta sig ur hans grepp. När man sitter där är det en helt annan femma.

Jag har lovat mig själv att om någon någonsin höjer en hand mot mig så går jag på första slaget.
"Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag"
Som Helen Sjöholm sjunger i "Gabriellas sång" (Så som i himmelen 2004).

Okej det här blev ett väldigt långt inlägg och jag ber om ursäkt. Jag tycker bara att det är en sådan viktig fråga att ta upp.



Kommentarer
Postat av: Jonna

Jättebra skrivet Sarah!

Håller helt och hållet med dej.

Jag tycker den filmen är jättebra men spolar

alltid förbi allt det där hemska för att jag

inte tål att se det.

Postat av: Frida

Väldigt bra skrivet! Jag såg också Beck-filmen i söndags och mådde som du. Hur kan det ens förekomma... Vi ses ikväll! Puss

2009-02-06 @ 09:55:40
URL: http://funfairb.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback