Cancan

Ja, har tänkt på det ganska mycket den senaste tiden. Bloggtänk alltså. Har ett flertal gånger kommit på mig själv att tänka i texter istället för att tänka i tankar.

Förstår ni vad jag menar?

Idag till exempel. Satt i tandläkarstolen och började fundera över hur texten i bloggen skulle utformas. Typ: "Man känner sig totalt utlämnad i tandläkarstolen där man sitter med  munnen på vid gavel samtidigt som tandläkaren ler ett olycksbådande leende och petar med krokar och speglar på dina vita (och till viss del missfärgade) gaddar. Hela tiden ligger man på helspänn för att man är rädd för att sagda tandläkare ska slinta på emaljen och köra ner kroken rakt i tandköttet....." och så vidare.

När jag insåg vad jag höll på med höll jag på att få ett skrattanfall av sällan skådat slag. Ni vet, när man liksom frustar/hostar/fnissar eller får konstiga ryckningar i kroppen bara för att man försöker att inte börja skratta. Inte så lämpligt att göra det när man får sina tänder undersökta liksom.

Istället fick jag lite diskret nypa mig själv i benet och köra in naglarna i de andra fingrarnas nagelband. Smärta brukar ju vara en suveränt avledande manöver.

Det fungerade inte.

Försökte då att tänka på annat. Alla livets små djävligheter till exempel. Ja, det fungerade rätt så bra men inte helt. Klarade mig i alla fall undersökningen ut utan att brista ut i asgarv. När jag sen fick höra vad undersökningen kostade slutade jag att skratta (och lättnaden spred sig i kroppen när jag fick veta att jag hade en 300 kronors reducering på grund av min ringa ålder).

Hela storgatan hem gick jag och flinade för mig själv. Samt funderade över hur jag skulle formulera det här inlägget. Naturligtvis.