Cancan

Jobbet gick bra, en sån där vanlig vintersöndag med typ ingenting att göra. Malin och jag gick och drog benen efter oss och klagade på hur tråkigt vi hade (även om vi gick runt och städade hela tiden typ). Naturligtvis kläckte vi ideér som vi brukar göra under arbetstid, kan säga som så att om vi skulle får bestämma skulle allt gå med vinst och vi skulle tjäna multum utan att lyfta ett finger.

   Städade lite hotellrum också och det var förenat med livsfara dagen till ära. Eller okej, inte livsfara kanske men nästintill. Sängkläderna var så satans elektriska att jag fick stötar hela tiden och försökte peta ur täcket ur lakanen med fötterna. Det gick inget vidare kan jag erkänna utan jag fick vackert uthärda den statiska elektriciteten under svordomar och ryckningar. Det räckte med att jag höll handen ungefär fem centimeter över lakanen för att få lakanen att spraka.

Kände mig radioaktiv. Eller väldigt attraktiv.

(Jag vet, jag har dålig humor.)

Snart blir det kalas i Stenstorp vilket ska blir kul. Måste bara byta om först, mina kläder luktar matos och det känns inte sådär jättefräscht måste jag säga.