Cancan

Känner mig ganska kärleksfull just nu. Kanhända att det beror på att jag hällt i mig typ tre koppar kaffe och att det är ljust och mjukt ute eftersom det ligger så mycket snö på marken. Visst, jag vill verkligen ha vår men vintern har sin charm (det är jag den första att erkänna).

Om ni nu tror att min kärleksfullhet har att göra med någon långdragen berusning eller en begynnande bakfylla får ni faktiskt tänka om. Jag drack en och en halv öl igår (33 cl) och så lättpåverkad är inte ens jag. Ska dessutom gå och jobba snart och inte ens det gör mig särskilt mycket. Kärleksfull. Ja.

Sen kan det bero på att jag sitter och ser på min kittycat som har lagt beslag på min hårsnodd (igen) och leker med den som om det vore ett jaktbyte hon fått tag på. Nej, hon äter inte upp den och skulle hon försöka rusar jag till undsättning. Promise. Hon är så underbart söt och jag är så glad att det är min mage hon sover på varje natt. Tills jag vänder om och hon ramlar ner vill säga. Då kurar hon ihop sig precis bredvid mig och ligger där och spinner. She´s lovely.

Kan ju också vara som så att jag har världens finaste häst också. Ord är överflödiga för han är helt enkelt bara bäst.

Sen så har jag ju en familj som alltid ställer upp, alltid finns där, är rolig, fantastisk, underbar och på alla vis är helt kalasbra. Tack mamma, tack pappa, tack Patrik och tack Jonna för att ni finns.

Dessutom, som jag skrev i inlägget inatt. Jag har världens bästa vänner.

Hur kan man vara något annat än kärleksfull då egentligen?