Kat(t)astrof?
Igår slängde jag hör och häpna ihop lite ordentlig mat åt mig själv. Ja, alltså jag gillar faktiskt att laga mat (men inte att diska) men det känns på något sätt onödigt att laga mat åt bara sig själv. Men nu är det i alla fall så att jag har en hel del fläsk, inte bara på kroppen faktiskt utan också i frysen, så jag kände att jag var tvungen att faktiskt äta maten också.
Btw så tack mamma och pappa, är man uppvuxen med en kost bestående av husmanskost så sitter kotletter riktigt fint i en hungrig mage. Tur att ni inte behöver allt där hemma längre. ;)
Men i alla fall. Efter att ha stekt nämnda kotletter i min alldeles utomordentliga stekgryta som jag köpte för 400 spänn nere på Gekås (det är äkta Skeppshult och kostar betydligt mer i vanliga fall) och skulle fixa såsen (som man gör från grunden ofc.) så slängde jag i lite rödvin. Eller, ja en hel del kanske men alkoholen kokar ju bort alkoholen så det var väl inte så farligt för min del.
Fast för katten var det nog värre. Jag har närt en alkoholistkatt vid min barm! Eller ja inte bokstavligt talat som ni nog förstår men ni fattar nog vad jag menar. När jag ätit upp maten och ställt ifrån mig tallriken kastar sig det gråa lilla yrvädret sig över såsen som var kvar. Ungefär som om hon inte ätit på en vecka. Jag var en dålig mor och lät henne hållas och efter det höll hon sig rätt lugn och beskedlig.
Tills Jonna kom med sin öl vill säga. Då vaknade hon till liv och började slicka frenetiskt på flashalsen som om hennes liv hängde på det.
Det är tur att jag vet att mamma också haft en ölgillande katt. Tösen hann till och med lapa i sig ölen direkt från glaset innan mamma upptäckte vad som hänt. Kattan vinglade därefter ostadigt iväg över köksgolvet och somnade mitt på det som en stock. Lite för mycket av det goda.
Och Tyra har i all fall ingen bakfylla idag, inte vad jag märkt åtminstone. Fast det är nog tur att jag är bortbjuden på middag ikväll så vi inte upprepar incidenten återigen.
Festa två dagar i rad är hon för liten för.