"..hon gråter varje kväll, instängd i en cell och hennes röda flätor börjar färgas grå.."

Kom hem för en liten stund sedan efter en promenad runt femkilometern i Rismarken. Mycket normalt att promenera där fram till halv elva på kvällen men vad göra? Jag går i bitar på rikigt här och snart flyttar jag. Det är för mycket för att jag ska bete mig som en normal människa för tillfället.

Så mitt i natten sugna promenerare kan ju slå mig en signal, jag är på. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback