Cancan

Det går utför för en del... Våga lita, engagera åtminstone lite grand och uppmuntra. Kom ihåg att skjuta oss om vi är kvar i nätet nästa gång det är dags.

Jag vill ha ett eget hus. En egen liten gård, en egen familj och ett liv som är så som jag vill att det ska vara. Att livet inte är en dans på rosor är jag mycket väl medveten om men bara för att man får taggar i fötterna när man dansat lite fel betyder inte att taggarna inte går att plocka bort.

Just nu vill jag dra täcket över huvudet och sova till hösten. Vakna och se löven skifta färg och falla ner till marken, känna kylan i den klara luften och börja något nytt. Hösten har alltid varit den tiden på året då det känns som saker och ting blir möjliga igen. En ny kalender att fylla i och systematiskt skriva ner alla aktiviteter och möten som är inplanerade.

Jag är sjukligt besatt av att organisera mitt liv.

Okej, det här var inte ett upplyftande inlägg men det kanske kommer något roligare nästa gång. Ska bara krypa ner i badet och hämta lite kraft och inspiration först.