Cancan

För att beskriva hela den här dagen så skulle jag behöva ungefär tio meters inlägg. Fungerar inte riktigt eftersom det blir så tradigt att läsa så vi kör en (relativt) kortfattad version.

1. Första skrattanfallet
Jonna och jag strosade runt bland stolarna på Ikea och filurade lite. Fler människor gjorde samma sak och en gubbe hoppade upp på en barstol för att prova komforten varvid han slår bakhuvudet i en hylla och sprätter med benen rakt ut och biter ihop för att inte svära och skrika rakt ut.
    Jonna och jag bet också ihop och sprang mer eller mindre därifrån men inte på grund av smärta utan av ett ökande skrattanfall. Skadeglädje är den enda sanna glädjen (och det är inte för inte jag är ett fan av "Skadeglädje" på Facebook), sanna mina ord.

2. Dagens jobbigaste
Hungern. Den rev i våra kroppar och gjorde oss sura, arga och irriterade och inte blev den bättre av allt folk hela tiden var i vägen, rev bland dom sakerna vi skulle riva bland och var allmänt jobbiga. Max blev räddningen och det har sällan varit så gott med en fet hamburgare och en påse med ännu fetare pommes frites och dipp med ännu fetare fetthalt. En cocacola på det och vi kände osssom vettiga människor igen.
    Vi älskar mat helt enkelt.

3. Dagens bästa inköp
Varsin platta öl. Närmare beskrivning är överflödig.

4. Dagens andra skrattanfall
Traskar in på Coop för mathandel och Jonna glömmer att ta en vagn (det var inte jag som behövde fylla på kylskåpet). Ser en varuhuspersonal på väg ut ur butiken med ett par vagnar och Jonna haffar tag i henne och ber att få en av vagnarna så att hon ska slippa gå ut efter en.
   Personalen i fråga ser lite konstigt på henne men säger att det inte är några problem och Jonna får vagnen. Börjar vandra in i butiken och sen hör jag:
"Ehhh... Är inte den här lite väl stor?"
  Lite? Ungefär sju kilometer lång och lika djup som Vättern är på sitt djupaste ställe. På en höft. Detta ledde till ett skrattanfall värre än vanligt och det tog säkert tio minuter innan vi åter kunde se varandra i ögonen och gå normalt igen. Fick ont i magen så mycket skrattade vi och vi är mycket tacksamma över att vi inte bor i Linköping för jag kan garantera att vi blev idiotförklarade både en och två gånger.

Fast det gör inget, vi är från Vadstena och den staden är full av idioter. På gott och ont.

Hemfärden ska vi inte tala om för att få plats med allt som inhandlades i en liten, röd, rostig Golf krävs det uppoffringar. Jonna syntes inte när vi åkte hem under berget om vi ska uttrycka det milt.

Dessutom är bilen så varm att man förgås eftersom värmen är på för fullt hela tiden och det går inte att vrida ner. Jonna klagade på ditvägen men på hemvägen var det annat ljud i skällan.

"Nä nu är det inte så farligt varmt tycker inte jag. Det kan i och för sig bero på att jag har en påse med frysta kycklingfileér tryckta mot låret. Rätt skönt faktiskt."