Svammel och summan av kardemumman
Hur kommer det sig att man är så dum i huvudet att man mest tänker på alla dåliga saker som hänt i livet? Att man ältar sådant som bara gör en ledsen, nedstämd, arg och deprimerad? Att man slösar tankar på så många befängda saker och personer att det är både tragiskt och patetiskt på samma gång?
Jag har varit med om så mycket bra saker i livet, så många lyckliga stunder och jag har många människor i min närhet som jag mår så bra av att träffa och umgås med. Ändå envisas jag med att gå och tänka på allt negativt mest hela tiden.
Jag ska verkligen försöka vända på allt, fokusera på allt bra som händer, positivitet och tänka tillbaka på allt kul dom hänt. Första sommaren med världens bästa vän till exempel. Frida och jag spenderade hela sommaren 1999 tillsammans, ute hos hästarna och hela den sommaren var helt fantastisk. Fint väder hela sommaren, vi cyklade till stallet med dignande matsäckar och hade picknick i hagen dagligen. Jag har aldrig haft en bättre sommar än den sommaren och jag fick lära känna en så underbar människa att det inte är klokt.
Hela min uppväxt är för den delen helt underbar. Så som jag har haft det i min barndom, så vill jag att alla ska få ha det. En sådan uppväxt hoppas jag att jag kan få ge mina barn någon gång i framtiden. Tryggheten, friheten tack vare att vi bodde på landet, alla djur, mina fantastiska föräldrar, mina älskade syskon och semsterresor runt i Sverige på somrarna. Vi har aldrig haft allt men jag har aldrig saknat något.
Jag har aldrig haft problem att få jobb även om det bara har rört sig om vikariat och visstidsanställningar än så länge. Jag har i alla fall haft jobb varje sommar sen jag slutade nian och jag har jobbat sedan jag tog studenten på olika ställen. Jag gör alltid ett bra jobb och jag är uppskattad på arbetsplatserna. Det har jag mina föräldrar att tacka för också, de har uppfostrat mig väl.
Jag har en helt egen häst som är finare än alla andra. Honom är jag också stolt över.
Alla mina vänner, allt jag upplevt med dom. Västervik, festerna, fikastunderna, filmkvällarna, utekvällarna, resorna, telefonsamtalen och ja jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet.
Det här blev visst en hel uppsats, blir mycket sådant nuförtiden men det finns mycket som inte sägs också. Vad jag egentligen bara ville säga var;
Nu jävlar ska jag bara vara lycklig för allt bra som finns i mitt liv och glömma allt annat. För det är inte värt att tänkas på.
Jag har varit med om så mycket bra saker i livet, så många lyckliga stunder och jag har många människor i min närhet som jag mår så bra av att träffa och umgås med. Ändå envisas jag med att gå och tänka på allt negativt mest hela tiden.
Jag ska verkligen försöka vända på allt, fokusera på allt bra som händer, positivitet och tänka tillbaka på allt kul dom hänt. Första sommaren med världens bästa vän till exempel. Frida och jag spenderade hela sommaren 1999 tillsammans, ute hos hästarna och hela den sommaren var helt fantastisk. Fint väder hela sommaren, vi cyklade till stallet med dignande matsäckar och hade picknick i hagen dagligen. Jag har aldrig haft en bättre sommar än den sommaren och jag fick lära känna en så underbar människa att det inte är klokt.
Hela min uppväxt är för den delen helt underbar. Så som jag har haft det i min barndom, så vill jag att alla ska få ha det. En sådan uppväxt hoppas jag att jag kan få ge mina barn någon gång i framtiden. Tryggheten, friheten tack vare att vi bodde på landet, alla djur, mina fantastiska föräldrar, mina älskade syskon och semsterresor runt i Sverige på somrarna. Vi har aldrig haft allt men jag har aldrig saknat något.
Jag har aldrig haft problem att få jobb även om det bara har rört sig om vikariat och visstidsanställningar än så länge. Jag har i alla fall haft jobb varje sommar sen jag slutade nian och jag har jobbat sedan jag tog studenten på olika ställen. Jag gör alltid ett bra jobb och jag är uppskattad på arbetsplatserna. Det har jag mina föräldrar att tacka för också, de har uppfostrat mig väl.
Jag har en helt egen häst som är finare än alla andra. Honom är jag också stolt över.
Alla mina vänner, allt jag upplevt med dom. Västervik, festerna, fikastunderna, filmkvällarna, utekvällarna, resorna, telefonsamtalen och ja jag skulle kunna fortsätta i en oändlighet.
Det här blev visst en hel uppsats, blir mycket sådant nuförtiden men det finns mycket som inte sägs också. Vad jag egentligen bara ville säga var;
Nu jävlar ska jag bara vara lycklig för allt bra som finns i mitt liv och glömma allt annat. För det är inte värt att tänkas på.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Jisses vilket bra inlägg.
Du har så rätt så rätt.
Nu fick jag mej allt en tankeställare :)
Trackback