Handikappad

På flera sätt kan man nog säga.

Lämnade datorn och mobila enheten nr 1 för fixning hos mammas jobbarkompis och han fixade med den. Dessvärre fixade han inte så att det fungerade (inte nu längre i alla fall) och det känns åt helvete faktiskt. Inget ont om P alltså för han gjorde säkerligen vad han kunde men jag vill ju ha tillgång till nätet... Eller framför allt så vill jag kunna leta lägenheter i "Peking" och betala räkningar utan problem.

Förutom detta ack så tragiska handikapp (jag är ironisk och det hoppas jag ni förstår) så har jag dessutom rätt så rejält ont i ena höften och smalbenet/foten typ. Vad som har hänt är egentligen för pinsamt för att avslöja men eftersom jag bjuder på mig själv och aldrig kan hålla tyst om pinsamma grejjer som jag själv gör så ska jag försöka beskriva det för er.

Jag är en rätt så ordentligt engagerad fritidsledare och under gårdagen kastade jag mig in i en fotbollsmatch. Gick jättebra i typ tio sekunder för sen skulle jag sparka på bollen (det har herr T. Arnemyr lärt mig på gympalektionerna i högstadiet att man ska göra..) och lyckas glida upp på bollen med foten samtidigt som jag liksom stannar upp och försöker stanna farten. Hastigheten var dock ganska hög, gruset under bollen och andra foten slirigt och jag drar omkull med ben och armar åt alla håll.

Det gjorde inte ont då, jag skrattade mest och alla barnen med mig när de upptäckte att jag faktiskt inte grät men smärtan kom fram senare. Lyckat nog var det ju också Nostalgipremiär igår så på slutet när alla bord och stolar skulle plockas ihop och bäras in så ilade jag runt och såg ut ut att vara stelbent.

Fast ni skulle sett fallet.. Jag hade gett er ett flertal fler livsår. Garanterat.

(Nu har jag snyltat Internet hos familjen L också där jag är barnvakt. Pure evil, som sagt.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback