Cancan

Vi kan väl säga som så att det enda jag ska göra är att köra bilen hädanefter och sedan enbart lyssna på vad medpassageraren/medpassagerarna säger. Vi kom fram tillslut i alla fall trots hål i huvudet och efter ett antal förtvivlade samtal till våra gps:er.

Det är nog det där med Frida, mig och bilar tillsammans. Fungerar inte så bra alltid, tro mig. Fast den här gången var det ingenting som började ryka och det var ingen som krockade heller. Det ser vi som något mycket positivt!

Har i alla fall handlat klart för ett tag framöver. Mest nödvändiga (tråkiga) grejjer men också lite naturligtvis. Spikmatta till exempel, fina grejjer.

När jag äntligen kom hem var jag nära att bryta ihop av trötthet. Två miljoner saker att packa upp (kändes det som) och så såg det ut som skrutt i boet. Städade av och plockade frenetiskt så nu kan jag andas ut lite och strax blir det den spikade mattan som får all min uppmärksamhet.

Börjar inte förens klockan två i morgon så gissa om jag ska sova. Säkert ända till halv åtta. Yesyes.