Cancan

Ja jag är överbeskyddande. När hästen fick en (tyckte jag) stor bula på halsen så trodde jag att han skulle falla död ner vilken sekund som helst. Ringde hysterisk och gråtfärdig till mor min som kastade sig in i bilen och åkte från jobbet och ringde till veterinären åt mig.

Greger dog inte, han hade lekt lite med sina kompisar bara och hade troligtvis fått ett "läppnyp" som bildade en liten bula. Bara att massera på den så försvann den efter ett par dagar. Jaja.

I morse när jag satt och drack morgonkaffet så lekte Tyra med en tröja som hängde på en av köksstolarna. Helt plötsligt skriker hon och väser och för ett himla liv, drösar ner på golvet och släpar sig bort en bit på köksgolvet. Tiden (tre sekunder typ) det tog för mig att slänga mig ner på golvet och fram till henne hann jag tänka på både operation, akut avlivning och hur ont det måste göra på henne. Som tack för att jag försökte hjälpa henne väste och spottade hon åt mig och kröp fort som fasen iväg in i andra rummet och gömde sig under sängen.

Försökte locka fram henne med fara för mitt eget liv (tydligen var det jag som gjort henne illa för jag satt ju på stolen bredvid) och lyckades tillslut fiska fram henne genom att dra bort hela sängen (fram kom ganska många dammråttor kan jag erkänna) och då visade det sig att det nog inte var så farligt.

Vet inte vad som hände men hon kanske bara fastnade med bakklorna på något vis. Ont gjorde det i alla fall men värst var det nog för mig för jag trodde att jag skulle dö på riktigt.

Ska nog varken ha djur eller barn i mitt liv egentligen. Jag tror inte det är bra för mitt psyke.