Cancan

Usch och fy. Gråväder, överallt dessutom.

Jag grät inte men jag var tårögd. Jag kommer sakna alla barnen så enormt mycket, vissa mer än andra men så är det. Fick dock kramar av alla plus flera som jag inte ens jobbat med så jättemycket (det vill säga jag kände inte att jag själv kunde tvinga till mig en kram från dom men de kramade mig frivilligt) och nu sitter jag och väntar på att högstadieeleverna ska gå ut ur kyrkan och klättra upp på vagnarna. Såg på tåget till kyrkan men min nacke skulle inte palla att sitta inne i kyrkan i ytterligare en och en halv timme. Lite värme och horisontalläge för utsträckning och nu är den rätt okej igen.

Over and out.