Cancan

Lyckad som jag alltid är (turen följer mig och allt går vägen) så åkte jag ju på att jobba just hela den här helgen. Som två midsomrar tidigare, alltså tredje på raken. Fint äre.

Inte så farlig ändå, festen igår blev lugn trots hot om att folk minsann skulle supa mig under bordet. Upplysningsvis kan jag faktiskt säga att det brukar vara tvärtom för trots att jag sällan dricker och är relativt liten så tål jag ganska mycket. Tragiskt nog ligger det kanske i generna men skit samma. Så nej, de lyckades inte den här gången heller eftersom jag heller inte har några problem för att säga att nu ska jag inte dricka mer och sen inte göra det heller. Jag faller inte för grupptryck och har aldrig gjort det heller.

På jobbet igår;
"Sarah du måste nacka den!"

En stackars liten sparv lyckades flyga in i ett fönster, ramla ner och fastna i ett av borden (med "hål" i). Ungefär lika lycksam som mig med andra ord. Djurvän som jag är också så började jag nästan gråta när Emma ropade "du måste nacka den" meningen (för hon vågade inte) och allt jag kunde tänka var att jag ringer pappa, jag ringer pappa. Han löser det mesta. Som att döda skadade fåglar till exempel.

Som väl var räckte det med att jag lyfte ut Sparre (min nya vän) och la honom på gräsmattan. Han hämtade sig och flög iväg. Fri som fågeln.