Hujeda mig
Jag insåg nyss att jag är gammal. Attans så gammal till och med.
Grannbarnet var över, gillar att hänga här I guess och hon är åtta. Vi kollade in lite musikvideor och jag klickade fram två med Rednex, "Cotton Eye Joe" samt "Old Pop In An Oak" och log lite sådär nostalgiskt.
"Den här har du väl hört?"
"Nä och vad sjunger dom på för språk?"
Herrejesus ungefär. Det var ju den här musiken som alltid spelades när man var på Dalsgårdens disco mellan 18 och 21 nollnoll en gång i månaden ungefär. Dansade loss för danstävlingarnas skull och vann en sådan där liten chipspåse eller en dricka från kiosken. Kostnad 20 kronor och för det fick man en stämpel gjord av tuschpenna som de där tuffa stora, snygga killarna som var två-tre år äldre fixade vid bordet precis innanför entrén.
Jag var väl ungefär åtta år på den tiden, precis som grannbarnet. Tyckte inte att det var så farligt tills jag (efter en halvsnabb räkning på fingrarna) kom på att det var tretton år sedan. Tretton år! Och då fuskade jag genom att inte räkna med det här året, då skulle tiden plusats på med ett liksom.
Frågan är väl när ålderskrämporna sätter in, när demensen smyger sig på och när jag börjar svamla om olika konspirationsteorier inom den amerikanske senaten eller i den svenska riksdagen.
En vanlig fras som jag patetiskt nog redan använder är "det var bättre förr...". Hujeda mig, som sagt.
Remember this?
Grannbarnet var över, gillar att hänga här I guess och hon är åtta. Vi kollade in lite musikvideor och jag klickade fram två med Rednex, "Cotton Eye Joe" samt "Old Pop In An Oak" och log lite sådär nostalgiskt.
"Den här har du väl hört?"
"Nä och vad sjunger dom på för språk?"
Herrejesus ungefär. Det var ju den här musiken som alltid spelades när man var på Dalsgårdens disco mellan 18 och 21 nollnoll en gång i månaden ungefär. Dansade loss för danstävlingarnas skull och vann en sådan där liten chipspåse eller en dricka från kiosken. Kostnad 20 kronor och för det fick man en stämpel gjord av tuschpenna som de där tuffa stora, snygga killarna som var två-tre år äldre fixade vid bordet precis innanför entrén.
Jag var väl ungefär åtta år på den tiden, precis som grannbarnet. Tyckte inte att det var så farligt tills jag (efter en halvsnabb räkning på fingrarna) kom på att det var tretton år sedan. Tretton år! Och då fuskade jag genom att inte räkna med det här året, då skulle tiden plusats på med ett liksom.
Frågan är väl när ålderskrämporna sätter in, när demensen smyger sig på och när jag börjar svamla om olika konspirationsteorier inom den amerikanske senaten eller i den svenska riksdagen.
En vanlig fras som jag patetiskt nog redan använder är "det var bättre förr...". Hujeda mig, som sagt.
Remember this?
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hujeda MIG! Om du är attans så gammal vad är då jag?! En fossil?! Hahahahaha. Trösta dej med att när din granne är i din ålder kommer en granne eller bekant till henne göra att hon känner på samma sätt:)
Eh... Kanske var en dålig tröst, men iallafall! Ålder är bara siffror va? Eller näe, det kan oxå hänga på en och annan discodängare;) Kram!
Trackback