Cancan

Inatt trodde jag seriöst att jag skulle hosta sönder mina lungor. Sådär så att man inte kan sova för att man hostar konstant och inte orkar gå upp och dricka lite vatten. Man ger upp efter ett tag och stapplar upp ur sängen (bara för att inte lyfta foten ordentligt av ren lathet och få en, två eller tre stickor i den av det förbannade trägolvet som inte är iordninggjort på år och dag) och ut i köket för att dricka vatten ur en mugg, ett odiskat glas eller vad man nu får tag på där i mörkret eftersom man inte idds tända lyset.

På vägen tillbaka lyckas man förhoppningsvis undvika fler stickor. Istället har katten vaknat och vankar i godan ro mot dig för att säga hej. Som tack trampar man naturligtvis på den fyrbenta kamraten och sagda katt skriker till och far iväg upp i närmsta draperi eller fönster. Vägrar att sluta fred med dig de närmsta timmarna. Eller tills hungern sätter in.

När man väl kryper ner i sängen igen upptäcker man att det där vattnet inte hjälpte. Hostar på precis likadant som förut och dessutom behöver du gå på toa. Så börjar hela proceduren om igen. Yeeey vad man blir glad av sånt här.

Turligt nog har jag bara jobbat fem timmar idag och det var tur att jag inte behövde gå extra någonstans. Droppen hade varit om jag fått gå upp på PM igen och ha ytterligare lektioner som handlar om preventivmedel och könssjukdomar.

Skulle inte förvåna mig om det blir så i morgon istället. Det känns som en sån där vecka som man egentligen borde stänga av telefonen och inte låtsas om ihärdiga mail från jobbet. Bara sova.