Cancan

Jag har aldrig skrattat så mycket under en biltur som jag gjorde i natt när jag hämtade Daniel och Helena. För det första säger Daniel; "Sväng vänster i rondellen och fortsätt nerför backen bara."

Gjorde som han sa men hans vänster var inte mitt vänster (och jag körde faktiskt rätt vänster från mitt håll sätt, jag provade vilken hand jag brukar hälsa med och det är höger och jag svängde åt motsatt håll) och hittade till Preem-macken. Efter ett antal telefonsamtal och ett par felkörningar till så hittade jag rätt, bröllopsparet kom efter ett tag på plats och vi började resan till övernattningslägret.

Daniel som precis innan han gick ut genom dörren för att åka, tog sista racet på dansgolvet gick där ner i split/spagat och spräckte byxorna citat; "Jag tror att revan går från svanskotan till där pungkulorna slutar ungefär."

Fick idag höra att Helena hade fått hela huvudet genom hålet. Slutar spekulera där. Händerna på täcket och allt det där ni vet. ;)

Ungefär hundra tackningar senare, en fulltankad bil, ytterliggare några skratt och kram och puss-hej då så drog jag hem till mig igen och gick och la mig. Ställde klockan på kvart i sju (kom i säng vid tre) för att åka upp till stallet innan jobbet. Det orkades dock inte med så jag får åka dit efter jobbet istället. Inte så kul men nu kommer jag vara levande bakom kassan i alla fall och det är ju alltid positivt.