Pooofff

Jag punkterades precis. Cykeldäcket rullade över en spik, ballongen smälldes av en nål och någon hoppade på ett tomt festispaket.

Jag har absolut ingen ork kvar för tillfället. Huvudet bara spränger, det enda positiva med det är att det fakiskt är alldeles vanlig huvudvärk och ingen värk orsakad av min idiotnacke. Med andra ord; relativt hanterbart men ändå sjukt jobbigt. Mina ögon faller typ ihop när jag försöker läsa uppsatserna och begreppen är det inte ens någon mening med att jag tänker på just nu.

Jag tror jag sprang in i väggen men det är bara att bryta ihop och gå vidare som någon klok människa sa. Jag tror det var Mark Levengods mormor. Han pratar mycket om sin mormor den mannen.

Jag är inte van vid det här. Känslan av att absolut inte orka göra någonting har nog aldrig excisterat hos mig förut, åtminstone inte om man lyssnar på mina föräldrar.

Jag är inte ens lite rastlös. Jag skyller på kombinationen: Uppsatsopponering, tenta, kursseminarium och orden: "75 procent av deltagarna förra året klarade inte tentan." Uppmuntrande

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback