Cancan

Jag erkänner att jag faktiskt inte trodde att jag skulle klara av hela passet när jag klev på spinningscykeln där vid 6.45 i morse. Jag var åtminstone inte ensam om att vara galen nog att boka in mig på ett pass vid den tiden (en del var bra mycket värre än mig och hade värmt upp genom att "jogga en lätt runda på fem kilometer") så jag behövde inte idiotförklara mig alltför mycket.

En sak är säker och det är att det är tur att jag är så jäkla envis och att jag inte vill att andra ska se mig ge upp. Svetten lackade och ibland liksom flimmrade det för ögonen (när jag höll blicken stadigt riktad mot en tavla på väggen gick det bättre) men jag överlevde faktiskt.

Riktigt skönt när passet var över och stretchingen tog vid. Förvisso så höll jag knappt på att komma av cykeln eftersom jag lyckats sätta fast fötterna lite för bra i tramporna men att känna fast mark under fötterna igen var befriande.

Vandrade sen hem (de 300 meter det rör sig om ungefär), duschade och käkade frukost och tänkte att jävlar vad bra jag är.

Have a nice day!


(Baldur och Greger, foto: Frida

Ska träffa dom här killarna ikväll, den till höger är finast i världen och den till vänster tillhör den finaste vännen någon kan ha.