Pantertant

Börjar ångra mitt tilltag på gymmet som gick ut på att pressa mig till det yttersta och ännu lite till. Det kändes bra och precis efteråt och ett par timmar till var jag nöjd.

Nu börjar känna mig som en stel gammal tant och jag tror inte att det går över till i morgon, snarare tvärtom. Tackar för att det inte är några trappor upp eller ner till morgondagens föreläsningssal (mer än ett fåtal i själva föreläsningssalen) och håller tummarna för att hissen inte bestämmer sig för att gå sönder i morgon när jag ska iväg. För om jag måste välja mellan att ta trapporna ner eller kasta mig ut genom ett fönster på femte våningen som jag bor på så överväger jag det sista alternativet.

Inom mig kör jag mantrat: "Träningsvärk är den bästa värken." Får se hur länge det håller...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback