Cancan

Jag har ett problem. Eller ja, skulle jag hamna på någon sorts utredning skulle det väl visa sig att jag hade ett ofantligt antal men det gäller nog fler än mig. Jag har svårt att ställa in mig på ett slags mellanläge i humöret. Eller det är snarare så att om jag är riktigt glad och allt känns hur bra som helst så dimper humöret ner som en sten ett par timmar senare och allt känns åt helvete.

Just nu vill jag ingenting men det beror nog mest på att nackproblemen, som skött sig ganska bra ganska länge nu, återigen har kommit tillbaka. Visst, jag vet också att jag kommer få leva med dem hela livet men det vore så fantastiskt underbart att kunna skratta mig igenom en hel kväll med mina underbara vänner. Detta utan att låsa in mig på toaletten och börja gråta för att det gör så ont.

Urk på burk vad tråkig jag är nu. Tar en panodil eller två och hoppas att det går över. Ska nog dricka lite mer kaffe också även om jag blir överenergisk av det. Måste ändå fixa och packa tills i morgon för då ska jag hem till Vadstena igen. Det ska bli fint det.